Biologiska museet i Oskarshamn    

Invasiva arter

Med invasiva arter menas sådana arter som, företrädesvis under sen tid, visat benägenhet till massförökning i vår omgivning. Några av dem är påtagligt olägliga för människan, t ex de som bildar svårforcerbara snår eller kan frambringa hudskador. Åter andra kan ge upphov till enartsbestånd som slår ut annan, mer diversifierad vegetation. De flesta invasiverna expanderar dock på vegetationsfattig mark såsom nya vägskärningar etc, och minskar sedan vegetationen börjat sluta sig.

Snårbildare

Till de arter som kan bilda stora snår hör vresros Rosa rugosa. Det är i synnerhet på stränder som den uppträder och kan vara ett problem för framkomligheten. Av släktet oxbär Cotoneaster, förvildas många arter. Allra vanligast är spärroxbär Cotoneaster divaricatus. Hos oss uppträder den helst i bergig terräng och det kan vara svårt att ta sig fram genom snåren med dess motspänstiga grenar.

Hamninkomlingar

Taggsallat Lactuca serriola och kanadabinka Conyza canadensis började uppträda i våra trakter i slutet av 1800-talet. Sedan dess har de setts ganska sparsamt i hamnområden och vid järnvägar fram till slutet av 1900-talet, då en våldsam expansion inleddes. De träffas nu långt ut i landsbygdsmiljön som t ex på skogsbilvägar. Samtidigt kan man skönja ett avklingande av de tidigare massiva förekomsterna i tätortsmiljön.

Vallfröinkomlingar

Många är de arter som kommit in till Sverige med säd och vallfrö från utlandet. Den mest kända arten bland dem är måhända ryssgubbe, som kom till landet omkring 1760 och från Oskarshamn är belagd från 1900-talets första decennium. Ryssgubben har hela tiden förekommit rätt sparsamt i hamnområdet men har under de senaste decennierna expanderat kraftigt i samband med vägbyggen. Som åkerogräs uppträder den knappast i våra trakter. Sandvita är en vallfröinkomling som ökat mycket under de senaste hundra åren. Den uppträder på allsköns öppen mark, inte bara i tätorternas närhet utan också ute på landsbygden, till och med i torra naturbetesmarker.

Prydnadsväxter

Bland de prydnadsväxter som lätt förvildas och naturalisera står blåstjärnor och vårstjärnor i särklass. Under den tidiga våren kan grässlänter och ekbackar lysa blåa av främst blåstjärna Scilla forbesii och rysk blåstjärna Scilla siberica. Efter att allmänt tagits i odling kring 1900-talets mitt är de nu väl etablerade i naturmiljön kring våra tätorter.

Bland de växter som sprider sig med utlöpare och snabbt kan bilda stora bestånd bör i första hand parkslide Fallopia japonica och parksallat Lactuca macrophylla nämnas.

Oviss framtid

Boerstånds Senecio inaequidens har först efter millenieskiftet börjat visa sig i landet i nämnvärd mängd. Denna ursprungligen sydafrikanska art sågs första gången i Oskarshamn 1999 och finns nu ganska rikligt i det södra hamnområdet. Om den skall komma att föröka sig lika kraftigt som t ex sin släkting klibbkorsört Senecio viscosus, inkommen på 1800-talet, går ännu inte att bedömma.

Svartlistning

I flera länder finns mer eller mindre officiella svartlistor över invasiva arter. Läs till exempel "Hur jobbar vi i Norge med invasiva främmande arter?" (K. Bjureke 2014 i Svensk Bot. Tidskr. 108: 323–329).

Några länkar

Neobiota Öppnas i nytt fönster Gebietsfremde und invasive Arten in Deutschland.
NOBANIS Öppnas i nytt fönster European Network on Invasive Alien Species.

 


Biologiska sällskapet i Oskarshamn Sidan uppdaterad 2016-11-26