• Start
•  Samlingar
• Museet
• Djur
• Växter
• Bibliotek
•  Samarbeten
• Årets växt
• Floraväktare
• Ölands flora
• Fenologi
• Fallebo gård
•  Egna projekt
• Jätteträd
• Kallkällor
• Torpväxter
• Orkidéinventering
• Kulturmiljöer
• Kulturminnen
•  Floristik
• Växtnytt
• Kommunflora
• Kryptogamer
•  Oskarshamnsnatur
• Naturvärden
• Geologi
• Djurvärlden
• Besöksmål
• Naturpromenader
•  Sällskapet
• Biologiska sällskapet
• Externa länkar
• Verktyg

Milstolpar och väghållningsmärken

Milstolpar

Statliga förordningar, den första från 1649, påbjöd att milstolpar skulle sättas upp efter allmänna vägar vid varje hel, halv och kvarts svensk mil. Emellertid dröjde det inpå 1700-talet tills milstolpar mera allmänt infördes, men då placerades de i gengäld oftast i vällagda fundament.

Genom den väglag som trädde i kraft 1895 försvann nämnda krav och man slutade sätta upp och underhålla milstolpar. Redan innan dess hade de markerade väglängderna blivit obsoleta genom den övergång till metersystemet som antogs 1876. Milstolparna visade nämligen gamla svenska mil som var = 10,68 km.

Materialet i stolparna utgörs antingen av sten (oftast kalksten), järn eller trä. Stolpar av kalksten är oftast svårt vittrade, särskilt om de står nära vägar med stark trafik och utsätts för saltstänk under vintern. Samma förhållande tycks gälla de stolpar som uppges vara gjorda av sandsten. Trästolparna tycks ha hållit sig förvånansvärt bra ehuru vi inte vet när de senast förnyats. Likaså tycks järnstolpar vara i gott skick, men är å andra sidan stöldbegärliga, varom tomma postament vittnar.

Vi försöker dokumentera traktens milstolpar och väghållningsstenar genom foton, beskrivning och lägesangivelser. Som utgångspunkt använder vi Riksantikvarieämbetets register (RAÄ) samt markeringer på äldre kartor.

---

I våra trakter sattes milstolpar upp längs följande vägar:
Stockholmsvägen. Från Kalmar via Högsby och Eksjö mot Stockholm.
Strandavägen. Från Em över Emsfors, Sandshult, Lagmanskvarna, Norrby, Fårbo, Jämserum och Krokstorp till Ishult.
Postvägen. Från Bockara via Övlingsmåla och Haddetorp till Målilla. En alternativ väg till ett av översvämningar utsatt avsnitt av Stockholmsvägen nära Emån.
Smältevägen. Från Bockara till Århult och vidare till Strandavägen vid Lagmanskvarn.
Kristdalavägen. Från Målilla/Mörlunda till Kristdala och vidare över Bankhult till Strandavägen vid Grönlid.
Sandenvägen. Från Kristdala söderut till Sanden.
Solstadvägen. Från Strandavägen vid Snarås över Ölvedal, Mörtfors och Virum till Solstadström.
Slissjövägen. Från Strandavägen vid Kulltorp över Slisshult, Slätmo och Bjurvik till Mörtfors.

---

De milstolpar och väghållningsstenar vi funnit samt de som är upptagna hos RAÄ är redovisade på en karta över milstolpar och väghållningsstenar. För de objekt som vi besökt finns fotografier.

På sidan vägsträckor visas platser för milstolpar längs de ovannämnda vägarna, såväl besökta platser som ännu obesökta i RAÄ:s register. Dessutom ingår platser där milstolpar har funnits enligt äldre kartor liksom platser (varje fjärdingsväg) där de troligen har funnits.

Väghållningsstenar

Underhållet av allmänna vägar vilade fram till mellankrigstiden i huvudsak på jordbruksfastigheter, som en naturaprestation. För att märka ut de vägavsnitt som var fastighet skulle sköta, sattes väghållningsmärken upp. De utgjordes i regel av några decimeter höga stenar, stundom välhuggna med fastighetsnamn och väglängd angivna, stundom i betydligt enklare utförda. Samma kartlänk som nämnts ovan leder till fotografier och uppgifter om väghållningsstenar.