Växtnytt

Almsjuka

2024-08-13

Inom vårt område började almsjuka uppträda för omkring femtio år sedan. Bland tidigt angripna träd kunde vi bland annat notera ett antal högresta almar i åkerkanten strax väster om Humlekärrshults gård.

Sedan dess har angreppen fortsatt men på senaret tid varit ganska beskedliga. Förra, och i synnerhet detta år har skadorna emellertid varit mycket stora. Bilden visar som ett exempel en alm vid Varvsgatan i Oskarshamn. Längs denna gata och den närliggande Slottsgatan står nu så gott som alla almar avlövade. Redan för ett par år sedan dog en stor alm vid rådhuset invid Varvsgatan.

Flikbjörnbär Rubus laciniatus

2024-01-01.

Flikbjörnbär är en odlad björnbärsart, lätt igenkänd på sina starkt uppflikade blad. Man ser den inte så ofta i trädgårdar men trots det har den på senaste tiden börjat sprida sig kraftigt i naturen och får räknas till de mer aggresiva invasiverna. Som ett exempel visas här en karta över plantor av flikbjörnbär, iakttagna i slutet av december 2023 längs en sträcka av norra hamnpromenaden i Oskarshamn. Här påträffades 35 mestadels unga plantor och troligen fanns det ytterligare några som undgick vår uppmärksamhet. Hamnpromenaden, som här går genom bergig tallskog, färdigställdes 2017, och 2019 noterades för första gången flikbjörnbär här. Värt att nämna är att det även växer grönbladsbjörnbär (även kallat Oskarshamnsbjörnbär) Rubus muenteri på flera ställen längs promenaden.

Bilden nedan visar en yngre planta vars skott ligger tätt intill markytan. Som äldre uppträder flikbjörnbär i gestalt av en lågvuxen buske. Den blommar någorlunda rikligt men mogna bär ser man mest bara i solöppna lägen.

Marviol Cakile maritima

2023-10-18. I början av oktober påträffade Christer Ek marviol på Dragskärsbadets sandstrand. Arten har sällan anträffats inom Oskarshamns kommun. Geografiskt närmast är ett fynd från en tångvall på Stora Rödskär 1984, ungefär en kilometer utanför Dragskär (Åke Rühling). Äldre uppgifter är Oskarshamn 1903 (Oscar Köhler) samt Oskarshamn, Norra varvet 1912 (Gustaf Linderoth). I samband med inventeringen av Smålands flora fann Roger Karlsson (Västervik) marviol på Ekön strax sydost Vinö i Misterhults skärgård. Från Misterhults skärgård stammar också en uppgift från Strupö Ljungskär 2020: ett tiotal exemplar, P. G. Utterfors.

Det förefaller som om förekomsterna inom vårt område är föga beständiga utan snarare betingas av frötillförsel från Öland. Marviolens frukt är tvådelad och den övre delen med frön innehåller också luftrum, vilket gör att den flyter och kan föras omkring med havsströmmarna.

Blek ostronskivling Pleurotus pulmonaria

2023-07-13. Torråret 2018 for många björkar illa och på en del av de föga vitala stammarna dyker stundom blek ostronskivling upp. Den här svampen har ganska kortlivade fruktkroppar, vilka snart torkar samman under torrperioder. Bilden är från Humlekärrshultsvägen 10 i Oskarshamn.

Sotägg Reticularia lycoperdon

2022-05-07. Vid vår exkursion till Figeholms naturreservat fann vi flera exemplar av slemsvampen sotägg på stammen och stubben av en stormfälld ek. Svampen har en vackert sidenglänsande yta och fylls vid mognaden av en svart spormassa.

Luktticka Osmoporus odoratus

2021-09-11. Vid vår exkursion till Norra Götens naturreservat påträffade vi vackra exemplar av luktticka på en granlåga. Arten är inte så vanlig i våra trakter och har bara rapporterats ett par gånger från Oskarshamns kommun.

Såpnejlika Saponaria officinalis

2021-07-30. Under de senaste åren har vi sett hur såpnejlika Saponaria officinalis allt oftare uppvisar skadade blad med stora avfärgade partier. I våra trakter är dessa insektsangrepp i år större än någonsin. Knappast något bestånd är oskadat och på åtskilliga av dem är bladen helt och hållet vita. Skadan orsakas av såpnejlikesäckmal Coleophora saponariella, vars larver minerar bladen. Larven lever i en rörsäck som oftast är fäst på bladets undersida. Såpnejlika betraktas som en invasiv art och möjligen kan angreppen av säckmalen begränsa såpnejlikans expansion.

Fingerborgsblomma Digitalis purpurea

2020-06-29. Efter torråret 2018 såg vi följande år hur fingerborgsblomma, och då framför allt första årets bladrosetter, slog upp i stor mängd i skogsbryn och på av torkan skadade skogspartier. I år prunkar framför allt hällmarkspartier av högvuxna och täta bestånd av fingerborgsblomma.

I ett sådant uppslag av fingerborgsblomma i Kolbergaområdet i Oskarshamn fann vi en planta med en radiärsymmetrisk blomma i toppen. Denna avvikelse kan jämställas med Peloria-formen av gulsporre Linaria vulgaris, känd för det huvudbry den gav Linné.

Toppblomman avslutar blomställningens tillväxt och det är värt att lägga märke till att den utvecklas innan blommorna närmast under slår ut. Mer information finns i en artikel från Kew Gardens .

Råttsvingel Vulpia myuros

2020-06-24. Råttsvingel har under 2010-talet uppträtt på några platser i Oskarshamn och då i regel med rätt få plantor. Första fyndet stammar från norra hamnområdet 1991.

Råttsvingel har en smal vippa med upprättstående grenar och är inte helt lätt att få syn på när den växer bland andra gräs. Vid hastigt påseende skiljer den sig habituellt inte mycket från vanliga arter som rajgräs eller rödven med outslagen vippa.

I år har vi kunnat se en kraftig expansion med massuppträdande av arten på flera ställen. Vid Ärnemar till exempel finns den nu i stor mängd kring idrottshallen efter att under de cirka fem föregående åren endats setts i enstaka exemplar. Förutom vid Änemar har vi nu under försommaren sett råttsvingel inom norra hamnområdet, vid Gyllings väg, Oscarsgymnasiet, Hyvelgatan och vid Oskarshamns folkhögskola. Säkerligen finns den på många fler platser. Från att tidigare ha varit en rätt ovanlig och sporadisk gräsfröinkomling tycks råttsvingel nu vara väl etablerad hos oss och under snabb spridning.

Skogskornell Cornus sanguinea

2020-06-04. I en uppsatsen "Floran på orthocerkalken vid Humlenäs i Kristdala socken i Kalmar län" (Botaniska Notiser 1921) anmäler Rikard Sterner det första fyndet av vildväxande skogskornell i Småland. Växtplatsen beskrivs som ett med en lundrest bevuxet blockrikt parti på en av silurkalksten uppbyggd lins där arten förekom i ett större antal, äldre buskar.

Numera, precis 100 år efter Sterners upptäckt, finns skogskornellen fortfarande kvar men med bara två gamla trädformiga individ, vilka är i ganska dålog kondition. De är hårt trängda av framför allt körsbärsträd och ett friläggande av kornellen är angeläget. (På bilden är kornellen i knopp och det återstår omkring två veckor till blomning).

Kaukasisk vingnöt Pterocarya fraxinifolia

2019-08-26. En ståtlig trädformad kaukasisk vingnöt finns framför järnvägsstationen i Oskarshamn. Trädet planterades sedan en ny stationsbyggnad färdigställts 1906 och utgör nu ett känt och värderat inslag i stadsbilden. Allmänheten protesterade starkt då man för några år sedan ville fälla det, förmenande att det vore nästan dött, och trädet har sedan fått stå kvar.

Som namnet anger har trädet sin nuvarande naturliga utbredning i Kaukasus. Som stadsträd har vingnöten fördelar genom att den inte är särskilt känslig för starka vindar, klarar sig i både skuggiga och solöppna lägen samt har vid amplitud beträffande närings- och vattentillgång.

Kaukasisk vingnöt finns också planterade vid Valhallaskolan och Oscarsgymnasiet. Här rör det sig emellertid om flerstammiga exemplar, vilka mer har karaktär av stora buskar.

På gräsmarken under trädet vid järnvägsstationen har man under senare år kunnat se att småplantor spirat, men dessa har inte haft så långt liv eftersom gräset klipps där. Vid Oscarsgymnasiet finns det också unga plantor direkt under träden men här har även frön kunnat gro i anslutning till närliggande naturmark. Det finns åtminstone tre halvannan meter höga plantor som är några år gamla. Bilden visar det minsta exemplaret, som står nära en gångväg och dess framtid verkar därför oviss.

Korstörel Euphorbia lathyris

2019-07-23. Korstörel påträffades första gången inom kommunen på Svallidens industriområde i Döderhult 1995 och fanns kvar där ett par år. Detta var första fyndet i Småland. Därefter har arten under innevarande millenium tillfälligt påträffats på avfallsanläggningarna vid Moskogen och Mörkeskog.

I år har ett par exemplar dykt upp på en slänt längs Helanders väg i Döderhult. Växtplatsen är solexponerad och torr, så exemplaren har inte blivit särskilt stora och i skrivande stund ser de ut att vissna i förtid.

Korstörel är spridd i centrala och södra Europa samt odlad som medicinalväxt. Den innehåller rikligt med mycket skarp mjölksaft, som man skall akta sig för att få på huden och framför allt inte i ögonen.

I den Nordiska floran är korstörel avbildad just från Döderhult, den första fyndplatsen. Bilden i floran visar ett ganska ungt exemplar, innan den karakteristiska blomställningen kommit till full utveckling.

Skunkkalla Lysichiton americanus

2019-07-19. Skunkkalla blommor tidigt på våren och är då mycket markant genom blommornas stora gula hölsterblad. På sommaren utvecklar den stora, intill meterlånga blad. Det är en invasiv art, som hos oss utbreder sig och slår ut andra växter på sina växtplatser i södra och sydvästra Sverige. Enligt EU-bestämmelser från januari 2019 får skunkkalla ej odlas och skall bekämpas.

I Oskarshamn finns ett bestånd på dussinet exemplar utefter ett dike i Gröndal. Enligt boende i området har skunkkalla funnits här åtminstone sedan 2014. Det verkar inte som om antalet plantor skulle ha ökat nämnvärt under de senaste åren. Spridningsrisken nedströms denna växtplats bedöms inte som särskilt stor eftersom diket där är ganska djupt nedschaktat och snart mynnar ut i Östersjön.

Lungmossa Marchantia polymorpha

2019-07-12. Lungmossa, en levermossa, är ganska vanlig i hela landet. Bland annat finner man den på bränd mark, och i år har vi sett den uppträdda i stor mängd på de områden som eldhärjades under den extrema torkan förra året. På bilden, från Mellingerum norr om Kristdala, syns de sporbärande, parasoll-liknande organen, vilka utgår från mossans krypande bål.

Vallmogallstekel Aylax papaveris, gallbildare på rågvallmo Papaver dubium.

2019-07-06. Vallmogallstekeln lägger sina ägg i rågvallmons blomknoppar. Sedan äggen kläckts blir vallmons frökapslar starkt förtjockade och fyllda med en svampartad vävnad. Larven förpuppas i kapseln, övervintrar där och kläcks följande vår.

På Öland ser man ofta att rågvallmon har gallade frökapslar. Kring Oskarshamn har vi först under senare år iakttagit denna gallbildning. Möjligen är vallmogallstekeln under spridning — värt att notera är att i Coulianos & Holmåsens fälthandbok om gallbildningar från 1991 uppges denna gallbildning endast från Skåne och Öland.

Bilden visar gallade kapslar av rågvallmo, insamlade från Hjortberget vid Oskarshamn 2019-07-06.

Norrlandssyren Syringa × henryi

2019-07-05. I ett skogsbryn nära Mörkret och intill Norra Riksvägens södra del växer en några meter hög buske av norrlandssyren . På platsen har man sedan många år haft för ovana att slänga trädgårdsavfall, varom bland annat parklind, humle, dagliljor och nävor vittnar.

Norrlandssyrenen står inträngd bland andra buskar och blommar bara sparsamt här. Ser man den utan blommor liknar den inte alls någon av våra vanliga odlade syrener.

Norrlandssyren verkar sällan vara odlad i våra trakter. Den är en hybrid mellan ungersk syren Syringa josikaea och ullsyren S. villosa.

Ulltistel Onopordum acanthium

2019-06-03. Längs Hyvelgatan i Oskarshamn växer fem exemplar av ulltistel. De återfinns vid gatans östra sida, i en rabatt som anlades 2017. Ulltisteln har nu kommit så långt i sin utveckling att man just skönjer de första blomkorgarna och vi får hoppas att den ståtliga växten inte kommer att rensas bort alltför snart.

Ulltistel är tvåårig och första året utvecklas bladrosetten, andra året den blommande stjälken som i våra trakter kan bli omkring två meter hög.

Inom Oskarshamns kommun förekom ulltistel tidigare ganska rikligt och regelbundet vid Sandshults gård nära Skorpetorp. Dessutom har den uppträtt vid Flathults gård vid Fårbo, vid Stora Hycklinge, Fittjehammar, Glostad samt under senare år vid Virvhult.

Grusbräcka Saxifraga tridactylites

2019-04-29. Grusbräcka påträffades år 2007 på en berghäll öster om Fårbo trafikplats och omnämndes senare på den här sidan. Den finns ännu kvar på sin växtplats och började år 2019 gå i blom redan i slutet av april. Liksom många andra ettåriga växter tycks den ha gynnats av den torra sommaren 2018, då många arter slogs ut och den blottade marken lämnade god möjlighet för frögroning.

Afrikanskt kärleksgräs Eragrostis curvula

2018-11-18. I augusti månad påträffades ett ganska högvuxet gräs, vilket växte mellan gatstenar vid Fiskhamnen i Oskarshamn, nära tilläggsplatsen för båten till Blå Jungfrun. Gräset har senare bestämts till afrikanskt kärleksgräs av Lars Fröberg, Lund. Mot slutet av månaden slogs plantorna, av men har därefter åter vuxit till sig.

Kärleksgräset har med största sannolikhet kommit från exemplar som odlades i stora krukor på platsen under år 2017 eller tidigare. Den ganska rika förekomsten, minst ett tjugotal plantor, mellan gatstenarna tyder på att gräset har lätt att fröså sig. Dessutom verkar det vara mycket tåligt, eftersom det förmådde växa och gå i blom på denna exponerade växtplats under den extremt torra sommaren 2018.

Arten har, som namnet anger, sitt ursprung i Afrika. Det har planterats in som fodergräs, bland annat i USA och Australien, där dess förmåga att genom ett snabbt utväxande och djupt rotsystem stå emot torka. I delar av USA betraktas arten nu som en invasiv art, vilken genom sin torkresistens kan tränga ut inhemska arter.

Förekomstsättet i Oskarshamn antyder att arten kanske även hos oss kan expandera och bli ett problem.

Gullhavre Trisetum flavescens

2018-06-06. Gullhavre växer i riklig mängd på Västra begravningsplatsen i Oskarshamn. Man finner den på kullarna i begravningsplatsens äldsta, östra del, där den är inblandad i de stora bestånden av vitfryle Luzula luzuloides. Båda dessa arter är så kallade parkfröinkomlingar, det vill säga inkomna med från Centraleuropa importerat gräsfrö. Gullhavren har med stor sannolikhet funnits här sedan begravningsplatsen invigdes 1906, men förblivit obeaktad.

Två andra parkfröinkomlingar är backskärvfrö Noccaea caerulescens och parkgröe Poa chaixii. Den förra växer också i kullarna, medan parkgröe, som samlades här 1921 av Oscar Köhler inte har återfunnits förrän vid noggrannare eftersök i år.

Korallticka Grifola frondosa

2017-10-20. Korallticka är en svamp som växer vid basen av gamla ekar. Den är ganska ovanlig men från Oskarshamns kommun känner vi den från cirka 10 platser. Rikedomen på gamla ekar inom kommunen erbjuder givetvis goda möjligheter för denna ticka.

I höst har den anträffats på en plats, som är lätt tillänglig, nämligen på Västra begravningsplatsen, helt nära Stengatan.

Exemplaret på bilden, med tätt lagda konsolformade hattar, har en bredd på knappt en halv meter.

Glansmiskantus Miscanthus sinensis

2017-09-21. Glansmiskantus har under senare tid blivit ganska populär att odla som en högvuxet prydnadsgräs. Den blommar ganska sent, i september – oktober, och är då ofta mer än manshög.

I handeln finns ett stort antal sorter av glansmiskantus. Enbart i USA lär ett femtiotal namngivna sorter erbjudas. Där, och även i andra länder uppfattas arten som potentiellt invasiv. Frösättningen är klen både hos vildtypen och de enskilda sorterna på grund av självsterilitet Den förbättras dock om pollen tillförs från andra sorter och då så många sorter finns, ökar sannolikheten för större fröproduktion.

Från Småland har arten tidigare bara rapporterats från Moskogens avfallsanläggning och då så sent som 2016. Det nu akuella fyndet har gjorts i Mockebo-området i Oskarshamn. Arten växer där i en talldunge, och man kan se att en liten hög med schaktmassor lagts där.

Sommarglim Silene pendula

2017-08-18. På den steniga marken vid Kvastmossens industriområde växer några tuvor med sommarglim.

Arten är ettårig och stammar från medelhavsområdet. Den odlas ibland och kan även ingå i fröblandningar med "sommarblommor".

I oskarshamnsområdet har vi sett arten några gånger tidigare, men då har det varit i trädgårdar eller i deras omedelbara närhet. Växtstället på Kvastmossen har legat orört i åtskilliga år, så man kan förmoda att sommarglim inte är helt nyetablerad där.

Ängsnäva Geranium pratense

2017-07-21. Ängsnäva påvisades för första gången i Oskarshamn 1911 av Oscar Köhler. Han samlade då in exemplar, vilka nu finns bevarade vid Evolutionsmuseet i Uppsala. Insamlingar av Gustaf Linderoth 1912 är sannolikt från samma plats, angiven till bangården resp. järnvägsstationen. Med samma platsangivelser finns insamlingar fram till 1922.

Under inventeringsarbetet för Smålands flora återfanns arten och belades 1982 och 1983. Den växte då mycket sparsamt intill bangårdsområdet vid resterna av en repslagarbana (Hoffmans repslageri, nedlagt cirka 1910).

Detta område har omgestaltats kraftigt under senare tid genom att Gröndalsbron byggts och en biltvättanläggning tillkommit. Glädjande nog kunde Vidar Aldorsson i år hitta ett antal blommande plantor på växtplatsen från 1980-talet. Om denna är samma som vid 1900-talets början är dock ovisst. Kanske var ängsnävan avsiktligt inplanterad vid järnvägsstationen eller i Hoffmans trädgård, känd som en innehållsrik anläggning.

Hylsnejlika Petrorhagia prolifera

2017-07-03. Hylsnejlika förekommer i Sverige hvudsakligen på kalkrik mark på Öland och Gotland samt mycket sällsynt i Skåne. Därutöver är några få tillfälliga förekomster kända.

Hylsnejlika växer i ett rikt bestånd nära Mörtfors i Oskarshamns kommun. Den enda tidigare, genom beläggexemplar säkerställda förekomsten i Småland fanns också inom Oskarshamns kommun, nämligen intill Fårhagsbergets naturreservat väster om Döderhult. Här sågs arten 1997 och 1998 intill en nyuppförd dammlucka och det är rimligt att tro att arten kom in i samband med betongarbeten där.

Förekomsten vid Mörtfors upptäcktes 2015 av Kristina Nilsson i samband med ett floraväktarbesök för att kontrollera skogsklocka Campanula cervicaria. Växtplatsen för hylsnejlika har passerats av botanister många gånger tidigare utan att den upptäckts. Växten är dock ganska svår att få syn på, och vi känner från Öland att den vissa år uppträder mycket rikligt för att sedan lysa med sin frånvaro under flera år. I år kunde antalet exemplar uppskattas till ca 250. Hur hylsnejlikan kommit dit och hur länge den funnits där vet vi ej.
Foto: Kristina Nilsson 2015-07-15.

Bitterkrassing Lepidium latifolium

2017-07-02. Bitterkrasing har spridda förekomster i Misterhults skärgård. Mestadels ser man enstaka exemplar i klippspringor på öppna skär. Men den kan också uppträda längs inre kanten av bältet med vass och höga örter vid mer skyddade stränder.

Ett exempel på en sådan förekomst, där arten uppträder i många hundra exemplar, finns vid Bredvikens campingplats utanför Figeholm .

Bitterkrassing hör till de få arter från våra trakter som fått ett tidigt omnämnande i litteraturen. Första uppgiften finns hos Petrus Holmberger (Kungl. Patriotiska Sällskapets Hushållningsjournal för September 1779). Däri uppges bitterkrassing växa "emellan stenarne uti en gyttiug sandör på en udde af stora Skaftviks-ängen, wid hafsstranden".

Tårticka Inonotus dryadeus

2017-05-06. Tårticka har ettåriga fruktkroppar och på bilden ser vi sådana från föregående år. De är rejält stora och dessa exemplar har en bredd på närmare 40 cm. Tickan har påträffats vid basen på en gammal ek vid Högatorp, som ligger i Döderhults sn, nära sjön Eckerns nordspets.

Tårticka påträffades också på försommaren 2016 vid Dalgatan i Döderhult och det fyndet finns beskrivet nedan.

Vid Dalgatan hade fruktkropparna det oformliga utseende som i regel karakteriserar denna art, medan tickan vid Högatorp uppvisade mer regelbunda, konsolformade fruktkroppar, så som många tickor brukar ha.

Alticka Inonotus radiatus

2017-03-23. Alticka är en i södra och mellersta Sverige ganska vanlig art. Som namnet antyder växer den oftast på klibbal men är även noterad på andra lövträd. I våra trakter, särskilt nära kusten, ses altickan dock inte så ofta. De tiotal fynduppgifter som finns från kommunen kommer mest från naturreservat en bit in i landet. Här finns bättre förutsättningar med både äldre träd samt högre mark- och luftfuktighet. Dessutom har reservaten undersökts av kunniga mykologer.

Anledningen till att vi tar upp arten här, är att den kan ses på en mycket lättillgänglig plats i Döderhult, nämligen intill vägen nära Kyrkeby kvarn .

Grovticka Phaeolus schweinitzii

2016-10-07. Vi har tidigare skrivit om grovticka på den här sidan och känner nu arten från ett tiotal platser inom kommunen. På Birgitta-dagen påträffades en vacker grupp på Lindö i Virboskärgården . Det anmärkningsvärda med fyndet var att unga fruktkroppar uppträdde så sent på året, trots att veckan knappast bjöd på något brittsommarväder.

Endast som unga är fruktkropparna så vackert färgade som bilden visar. De övergår redan efter någon vecka till en dyster, mörkbrun färg som på bilden nedan från augusti 2015.

Grovtickan på Lindö växte på i marken dolda tallrötter och på de unga exemplaren kunde man tydligt se såväl hattens filtludna översida som de ljusa kanterna.

Krissla Inula salicifolia

2016-07-31 Ett mindre bestånd av krissla har påträffats i Ishult av Sören Mjösberg. Växtplatsen utgörs av en örtrik slänt nära genomfartsvägen bland örter som fyrkantig johannesört, flockfibbla och höstfibbla. Dettat sällskapgör det ganska svårt att få syn på krisslan, vilket kan förklara att den länge förblivit oupptäckt trots en kunnig botanist i närheten – beståndet ger nämligen intryck av att ha funnits här i åtskilliga år.

Krissla finns inte tidigare belagd från Oskarshamns kommun, men det finns en äldre andrahandsuppgift om förekomst på Örö i Misterhults skärgård. Arten är vanlig på Öland. Den närmaste förekomsten på fastlandet är vid Fliseryd: Finsjö därsmärre bestånd finns på solvarma sluttningar i Emåns dalgång.

Vittåtel Aira caryophyllea

2016-07-01 Vittåtel var den första art som vi tog upp på sidan Växtnytt. I maj 2009 skrev vi att arten återfannsvid norra hamnen i gruset intill järnvägsspåret strax utanför grindarna till det inhägnade hamnområdet och att vittåtel påträffades för första gången i hamnområdet 1991 ochej hade återsetts sedan 1997. Arten är rödlistad med kategori VU (sårbar).

Efter att förgäves ha letat efter arten under åren 2010 till 2015 påträffades den i år i cirka 100 exemplar. Det tyder på att fröna kan behålla sin grobarhet under lång tid och att de är nogräknade på bra groningsbetingelser. Marken på växtplatsen är grusig och sandig och därmed mycket utsatt för torka. På platsen växer också samsläktingen vårtåtel Aira praecox, som verkar vara mera robust och ses i stor mängd varje år.

Inom länet har vittåtel tidigare rapporterats från ett tiotal platser, men finns nu bara kvar på cirka fem av dem. Det närmaste fyndet var från Ödängla i Mönsterås. Där växte arten tillsammans med klubbfibbla Arnoseris minimapå en sandig backe, och sågs senast på 1980-talet.

Tårticka Inonotus dryadeus

2016-06-14. Tårticka växer på grova ekar, nära deras bas. Tickans fruktkroppar är ganska oformliga och blir sällan så tydligt konsolformade som många andra tickor. Det avbildade exemplaret är ganska ungt och ett porlager har nätt och jämt börjat bildas.

Tårtickan har fått sitt namn av de stora, glänsande droppar som avsöndras på fruktkroppens yta. Detta är dock en egenskap som den delar med flera andra arter.

Det aktuella fynder kommer från Dalgatan i Döderhult, där flera fruktkroppar växte ett par decimeter över markytan på en stor ek. Ekens omkrets i brösthöjd uppmättes till 298 cm.

Det enda tidigare fynd från Oskarshamns kommun som vi känner till har rapporerats av Skogsstyrelsen från Norrtorn i Oskarshamn.

Sotticka Ischnoderma benzoinum

2016-04-17. Sottickan har ettåriga fruktkroppar, vilka kan bli ganska stora och ofta växa sammangyttrade. Den uppträder mest på stubbar och stambaser av gran, men ibland också på tall eller till och med på lövträd.

Det aktuella fynder kommer från Stångehamns ö, där sottickan växte på en torr tallstam, helt nära Östersjöns strand.

Sottickan finns i nästan hela Sverige och är inte alltför ovanlig. I vår kustnära och nederbördsfattiga trakt ses den dock i likhet med många andra ettåriga tickor ganska sällan.

Tidigare fynd från Oskarshamns kommun kommer från Fårhagsbergets naturreservat, från ett område nord Hulteglänn samt från Kristdalatrakten.

Desmeknopp Adoxa moschatellina

2016-04-10. Desmeknopp är mycket ovanlig i våra trakter. De senaste fynden inom Oskarshamns kommun kommer från Virum och Görlid i Misterhults nordligaste del. Där sågs arten senast 1986 respektive 1990. Från början av 1900-talet finns det beläggexemplar från Fredriksberg och Fallebo där desmeknopp förgäves eftersökts under senare år.

Hos oss förefaller desmeknoppen vara mycket konkurrenssvag och de sentida fynden från Misterhult gjordes båda intill trädbaser i branta sluttningar, där få andra växter förmådde hålla sig kvar.

Den nu aktuella växtplatsen ligger väster om Stora Saltvikens inre del, på sluttande underlag vid en bergfot. Här växer desmeknoppen i synnerhet intill äldre, hamlade lindar där övrig markvegetation är mycket gles.

Hagfingersvamp Clavulinopsis helvola

2015-11-14. Hösten har varit exceptionellt svampfattig och vi får glädjas åt de svampar som visat sig, även om de ingalunda är några sällsyntheter.

På bilden ser vi några upplockade exemplar av hagfingersvamp från Lilla hagen vid Fallebo gård . De är knappt tre centimeter höga men deras skarpa färg gör att de ändå syns väl i hagens betade grässvål. I närheten brukar man kunna finna ännu en färgglad art, nämligen gul vaxskivling Hygrocybe chlorophana.

Hagfingersvamp är ganska vanlig och funnen på åtskilliga ställen i våra trakter. Eftersom den företrädesvis växer på öppen gräsmark som hagar och liknande, kan man befara att denskall minska som en effekt av igenväxning och upphörande hävd.

Läkemalva Althaea officinalis

2015-09-06. Vid Biologiska sällskapets exkursion till Källarholmen norr om Mönsterås påträffade vi ett mindre bestånd med läkemalva. Den växte i vasskanten längs ett dike intill en strandäng.

Arten är tidigare funnen på några ställen i Småland, i samtliga fall i anslutning till tippar eller som tydligt kvarstående eller spridd från odling. Det första fyndet i landskapet är från Alvesta 1994. Från ruderatmiljöer finns den senare rapporterad från Hultsfreds, Kalmar, Jönköpings och Oskarshamns kommuner.

Läkemalva förekommer i en stor del av Europa och når upp till Danmark. Inom detta område är den på sina spontana lokalerbunden till våt, näringsrik och gärna salthaltig mark, som vasstränder och diken. Det intressanta med vårt fynd från stranden innanför Källarholmen är att på detta ställe växte läkemalvan just på sådan mark.

Grovticka Phaeolus schweinitzii

2015-08-29. Grovticka är en ettårig art, som nästan alltid är knuten till tall. Den växer antingen vid stambaser och stubbar eller på i marken dolda rötter. Den är lätt igenkännlig med mjukt kött, oregelbundna porer, filtluden hattöversida, och, åtminstone på unga exemplar, ljus hattkant. Även om den är ettårig kan exemplar stå kvar till följande år.

Grovticka är ganska ovanlig. Den har tidigare rapporterats från några platser i Misterhult, samt i år från södra Vånevik. Det nu aktuella fyndet kommer från Havslätts fritidsområde , där ett par exemplar påträffades invid basen av en senvuxen tall på hällmark.

Grovticka är en signalart, som när den växer på tall, indikerar "gammelskog", det vill säga områden med höga naturvärden.

Skogskorn Hordelymus europaeus

2015-07-20. Skogskorn rapporterades år 2003 från en skoglig försöksyta 800 m NO Applemålen. Följande år såg vi arten i närheten, i körspår efter skogsmaskiner, där den höll sig kvar en kort tid innan platsen slyade igen. Nu har Sören Mjösberg återfunnit skogskorn inom samma område men närmare sjön Jämsen . Det är inte otroligt att det är från det beståndet som skogsmaskiner had släpat upp frön till fyndplatsen från 2004, som låg nära en skogsbilväg.

Skogskorn är en mycket sällsynt art, som växer i lundar. I våra trakter har den sedan länge varit känd från Västervikstrakten, där den växer i blockig och artrik ek-hasselskog. Så gör den även vid Jämsen, där den har sällskap av andra bredbladiga gräs som hässlebrodd, lundelm, lundskafting, lundslok, långsvingel och strävlosta. Bland örterna märks blåsippa, lungört,myska, trolldruva, underviol och vårärt. I buskskiktet finns det gott om skogstry.

Arten är rödlistad inom klassen Sårbara (VU) och ingår i floraväkteriets övervakningsprogram.

Sprödarv Myosoton aquaticum

2015-07-19. Sprödarv har påträffats av Sören Mjösberg längs kanterna av en skogsbilväg norr om sjön Jämsen . Där växer den i några tiotal frodiga exemplar, med stjälkar som är upp till halvmeterlånga.

Arten är ovanlig i Småland och dess växtplatser utgörs av bland annat sjöstränder och näringsrika, gärna kreaturstrampade fuktmarker samt, som i detta fall, sekundärtvägkanter och skräpmark. Förekomsten vid skogsbilvägen nära Jämsen kan tänkas ha sitt ursprung i en förekomst vid sjön eller något kärr eller bäckdråg i närheten. Terrängen här är storblockig och svårtillgänglig och därför föga genomsökt.

Inom Oskarshamns kommun har sprödarvtidigare påträffats vid Ytternäs i Kristdala 1862 (insamlad av W. Th. Regnell som lundarv Stellaria nemorum). Det finns också ett belägg från 1960: Misterhult, åstrand (B. Vedelöv). Vid Mönsterås påträffades sprödarv 2009 på en vägkant i ett bostadsområde och har lyckats hålla sig kvar där sedan dess.

Svedjenäva Geranium bohemicum

2015-07-02. Svedjenäva och brandnäva är två arter, vars frön gror först sedan de utsatts för hög värme. Förra året tycks ha bjudit på goda betingelser för att svedjenävans frön skulle kunna gro.

På en avverkningsyta norr om Krösås i Kristdala kunde ungefärligen ett hundratal plantor av svedjenäva ses. Detta område hade avverkats 2013 och redan följande år fanns där svedjenäva. I år är förekomsten ännu rikligare, trots att sedvanliga hyggesväxter som örnbräken, hallon och kruståtel redan hunnit skjuta i höjden. Växtplatsen ligger mycket skyddat och varmt, nästan som i en gryta, och bör vara särdeles gynnsam för svedjenävan.

Inom Oskarshamns kommun är svedjenäva ganska vanlig och tidigare funnen inom 27 atlasrutor (5 × 5 km). Särskilt ofta såg man den i kanten av alla de skogsbilvägar som anlades under slutet av 1900-talet. Det mäktigaste uppträdandet var efter den omfattande skogsbranden vid Möckhult 1983. De närmaste åren därefter växte också brandnäva Geranium lanuginosum där.

Tätört Pinguicula vulgaris

2015-06-25. I september förra året kunde vi berätta om ett fynd av tätört vid Ishult. Då fanns det endast små bladrosetter med övervintringsknoppar. I år har dessa utvecklats till kraftiga plantor och före midosmmar kunde flera hundra blommande exemplar ses.

Gallbildningar

2015-06-15. Växtligheten har varit sällsport frodig denna vår och försommar. Det gäller även förekomsten av gallbildningar, både sådana som orsakas av svampar som djur.

Vid vår utflykt på de Vilda blommornas dag den 14 juni kunde vi till exempel se ett slånbuskage med mängder av fruktgallen slånpung. Den förorsakas av en blåssvamp Taphrina pruni och leder till att frukterna blir kraftigt förstorade, ofta avlånga, plattade och mer eller mindre krökta. De är ihåliga eftersom någon fruktsten inte utvecklas.

Den här gallbildningen är ganska vanlig inom slånbäretsutbredningsområde. Samma svamp kan också angripa plommon och krikon och orsaka liknande gallbildningar. Även hägg angrips av denna eller en möjligen närstående art Taphrina padi. Mer att läsa finns på vår sida Gallbildningar.

 

Kejsarfibbla Hieracium eulasium

2015-06-04. I förteckningen över rödlistade arter 2015 ingår ett rätt stort antal hökfibblor. Arterna inom detta släkte är många och besvärliga att identifiera. En av de få arter, som det inte bara är experterna förbehållet att känna igen, är kejsarfibbla. Den arten ingår i sektionen Oreadea, klippfibblor. Som namnet antyder finner man dessa ofta i exponerade, solvarma lägen.

Påfallande kännemärken är kejsarfibblans långa utstående hår på bladrosett och stjälk, bladens litet blågrå färgton samt dess preferens förklipphyllor och bergsskärningar.

Kejsarfibblans utbredning är koncentrerad till kustbandet i Oskarshamns kommun med utposter upp till Västervik. Nära Oskarshamn kan man bland annat se den på klipphyllor längs Saltviksvägens västra sida i närheten av Havslätt. Bästa blomningstiden är under juni.

Arten har urskilts och beskrivits på material från Oskarshamn, insamlat 1903 av Oscar Köhler. Det svenska namnet lär syfta på att det är den mest paranta arten bland klippfibblorna.

 

Vildtulpan Tulipa sylvestris

2015-05-20. Vildtulpan har hittats på två platser i Oskarshamn, dels på en grässlänt vid en obebygd tomt längs Varvsgatan, dels på gräsmark nära Elajohallen i Ärnemar. På båda ställena är det rätt goda bestånd med en utsträckning av cirka 10 meter. Som karakteristiskt för denna art dominerar plantor som inte blommor. Runt dussinet blommande exemplar sågs dock på respektive plats. Spår efter plockning iakttogs, så det hade nog funnits ännu fler blommande plantor.

De ganska stora bestånden tyder på att de funnits till under åtskilliga år, men inte uppmärksammats förrän Vidar Aldorsson nyligen fick syn på dem.

Vildtulpan är en införd art men sedan gammalt förvildad. Den är vanlig på Öland men i Småland bara någorlunda spridd kring Kalmar. Enstaka tidigare fynd finns från Västervik medan den nu för första gången belagts för Oskarshamns kommun.

 

Boerstånds Senecio inaequidens

2014-10-12. Boerstånds är sedan länge väl etablerad söder om Oskarshamns hamn. Vid Liljeholmskajen och på det gamla kopparverkets område uppträder den i mycket stor mängd. På norra sidan av hamnbassängen finns det inte så mycket av arten. En rejäl planta växer dock, som bilden visar, utmed spåren längs Norra Strandgatan. De kraftiga och förvedade basaldelarna tyder på att den funnits där minst ett par år.

De första exemplaren av boerstånds sågs 1999 vid norra hamnen, men de fick kort varaktighet. Det är inte omöjligt att de var fröspridda från det då obeaktade beståndet söder om hamnen. Norr om hamnen har också ett exemplar iakttagits vid sydvästra delen av Norra Torget.

Det finns mer att läsa på vår sida om invasiva arter och i vårt dokumentarkiv. Vi har också ett faktablad om arten.

 

Gyttrad taggsvamp Hericium cirrhatum

2014-10-04. I ekbackarna öster om Fagereke växer gyttrad taggsvamp på snittytan av en gammal, grov björkstubbe. Arten är ganska ovanlig och har inte tidgare rapporterats från Oskarshamns kommun. Växtplatsen ligger inom Fagereke naturreservat.

Fruktkropparna är ganska löst köttiga, rätt oregelbundna och växer gärna över varandra till ett oformligt gytter. På undersidan bär de drygt centimeterlånga taggar. Även på fruktkropparnas översida kan det finnas taggar, men de är då kortare och sterila.

Släktet Hericium innehåller ytterligare ett par spektakulära arter, nämligen igekottstaggsvamp H. erinaceus och koralltaggsvamp H. coralloides. Båda är sällsynta men har påträffats i kommunens norra del.

 

Tätört Pinguicula vulgaris

2014-09-24. I augusti påträffade Sören Mjösberg tätört på dikeskanterna intill ett källutflöde i Ishult. Det fanns omrking ett 40-tal exemplar, varav åtskilliga var i blom. När vi nu besökte platsen tillsammans hade vi svårt att hitta tätörten, vars sommarrosetter redan vissnat bort. Först vid noga granskning fann vi små rosetter med en övervintringsknopp i mitten av de högst ett par centimeter långa bladen.

Tätört är en perenn växt med säregen livscykel. Efter blomningen utvecklas en höstrosett med övervintringsknopp i mitten, medan sommarbladen vissnar bort. Höstrosetten lever vidare fram till våren då övervintringsknoppen börjar utvecklas till en sommarrosett som avlutar sin tillväxt med blomning. Tätörten bildar på detta sätt två olika skottgenerationer per år.

Tätört har alltid varit mycket ovanlig i våra trakter. I vår tid är den bara känd från en fuktäng i Hycklinge, där den senast iakttogs 1980. Övriga uppgifter, från bland annat Forshult, Hasselås och Virkvarn, ligger mer än 100 år tillbaka i tiden.

 

Fikonmålla Chenopodium ficifolium

2014-09-22. Utmed en gångväg längs Kammarviken i Oskarshamn har flera litet ovanligare växter dykt upp i år. Till dem sällar sig även fikonmålla, om än bara med ett enda exemplar, vilket påträffades nära Grimskallens kummel. Andra växter i anslutning till vägen, vilka vi nämnt på den här sidan är stor rödmalva och puktörne. Vi kan också tillfoga grönamarant, violspikklubba, hönshirs med flera.

Det finns inga tidigare fynd av fikonmålla från Oskarshamns kommun men den har tillfälligt visat sig till exempel i Kalmar, Nybro och Västerviks kommuner, då oftast på tippar. Arten är en ganska sen inkomlig till vårt land, med få äldre fynd, oftast knutna till hamnar. Den förefaller ha ökat något från slutet av 1900-talet och då också börjat uppträda i trädgårdsland.

 

Pulverticka Oligomyces ptychogaster

2014-09-21. Pulverticka är en säregen svamp, som oftast uppträder i det imperfekta (anamorfa) stadium som bilden visar. Anamorfen utgörs av kuddlika, sammanflytande dynor med hårig, tilltufsad yta. Färgen är vit med bruna fläckar. Inuti anamorfen bildasbruna klamydosporer och svampen faller snart sönder till brunt pulver. Vid basen av kuddarna uppträder ibland svampens perfekta (teleomorfa) stadium, i form av en liten vit ticka med porlager.

Bildens exemplar påträffades på en granstam i bergig skog öster om Stora Saltvik . På den endast meterlånga stambiten visade sig pulvertickan på båda snittytorna och dessutom på ett par ställen på stamytan. Åtminstone där kunde man se att teleomorfer, det vill säga sporproducerande vävnader med porlager bildats.

 

Stor rödmalva Malva sylvestris ssp. mauritiana

 

2014-09-18. Stor rödmalva har visat sig i ett enda exemplar i kanten av gångvägen längs Kammarviken, på norra sidan av Oskarshamns hamn. Vägkanten har grävts om under året för att lägga ned kabel och installera belysning längs vägen.

Stor rödmalva skiljer sig från vanlig rödmalva ssp. sylvestris bland annat genom sin storlek och genom att vara glesare hårig med nästan kala blad. Stor rödmalva har kulturursprung och anses bara uppträda som förvildad. Som odlad känner vi den dock inte från våra trakter. Det kan också påpekas att skiljekaraktärerna mellan underarterna är vaga och att det ifrågasatts att hålla dem åtskilda, åtminstone på underartsnivå. Ett nyare synsätt presenteras på The Malva Pages.

 

Bitterfibbla Picris hieracioides
2014-09-12. Bitterfibbla växer åtminstone sedan 1960-talet i Påskallaviks hamn. Det är den rikaste förekomsten i Småland och veterligen också den med längst kontinuitet. Till Påskallavik har den med visshet kommit tillsammans med gotländsk kalksten, som importerades till det närbelägna sulfitpappersbruket i Emsfors. Övriga förekomster i Småland är av mer tillfällig natur, kanske med undantag av Mönsterås bruk, dit den troligen också kommit med kalksten.

I Påskallavik har vi tidigare bara noterat bitterfibbla från den närmaste omgivningen till det gamla Callertrömska hamnmagasinet, där man för övrigt kan se mängder med kalkstensspill i strandkanten. Men bitterfibblan växer även, och kanske ännu rikligare, kring de litet nyare magasinen söder om hamnkajen. Ombyggnad och anläggning av nya småbåtskajer i södra hamndelen har säkerligen bidragit till artens expansion.

 

Svavelticka Laetiporus sulphureus
2014-09-11. Svavelticka är en art som genom sin starka färg och sin storlek alltid växer uppmärksamhet. Det här, ovanligt stora exemplaret växer på ett körsbärsträd vid Brukshundsklubben i Havslätt .

Denna ticka är inte alltför ovanlig, och vi har bland annat funnit den på mer än dussinet träd i samband med vår inventering av jätteträd, Ett år dök den upp på den kaukasiska vingnöten utanför järnvägsstationen i Oskarshamn.

Svaveltickan ger upphov till brunröta i kärnveden, vilket leder till att trädet blir ihåligt. Brunröta kännetecknas av att veden faller sönder i tärningsliknande bitar.

 

 

Puktörne Ononis spinosa ssp. procurrens
2014-09-11. Puktörne har alltid varit ganska ovanlig i våra trakter. På senare tid har den bara setts till vid Knutsbovägens sydände, där den först noterades år 2002 . Efter markarbeten innevarande år föreföll arten vara borta. Nu på hösten har den glädjande nog återkommit – den är ju känd för att genom sina djupa rötter kunna hålla sig kvar. Det svenska namnet syftar på att den i vissa trakter gav lantmannen besvär vid plöjningen.

Hos oss är de tidigare förekomsterna alla knutna till hamnar och barlast. Den är först omnämnd från Döderhultsvik 1845 och första belägget insamlades av Oscar Köhler i stadsparken 1904. Då ifrågavarande del av parken anlades använde man barlast från hamnen som utfyllnad.

En annan fyndplats är Äspö vid Figeholm, på en tidigare barlastplats, där puktörnet var känt sedan omrking 1930 och senast sågs 1986. Inom norra hamnens område i Oskarshamn växte puktörne i början på 2000-talet men det området har nu täckts med asfalt.

 

Kermesbär Phytolacca acinosa
2014-09-10. Kermesbär noterades första gången inom Oskarshamns kommun år 1995. Sedan dess har arten setts då och då, men ofta bara några få år på samma växtplats. Vår senaste notering är från 2007. Nu påträffades fem exemplar i utkanten av en parkeringsplats vid Elajohallen i Ärnemar.

Örten är högväxt, ofta meterhög, har vita blommor och får nästan svarta bär, vilka innehåller en intensivt mörkröd saft. Kermesbär blommar sent och hinner ofta inte få mogna frön innan frosten dödar denna extremt känsliga art.

Frostkänsligheten är säkerligen anledning till att den ännu inte lyckats bli bofast hos oss. De exemplar som nu påträffats var samtliga i begynnande blomning och det verkar uteslutet att de skall hinna sätta frö.

 

Gråslide Aconogonon weyrichii
2014-08-19. Vid Hammarsbo, ungefär en mil väster om Oskarshamn, växer gråslide i en ganska kraftig rugge . Beståndet finns helt nära en vägkant och har uppenbarligen kommit dit med trädgårdsutkast. Arten stammar från nordöstra Asien och ses då och då i odling hos oss tillsammans med några andra mer eller mindre snarlika släktingar.

Gråslide är inte förut rapporterad som förvildad i Oskarshamns kommun. De tidigare fynd från landskapet som vi känner till är från Tranås, Malingskogs tipp 2006 och Västervik, utfyllnadsmark vid Lysingsbadet 2010.

Andra närbesläktade arter, till exempel parkslide, betraktas som besvärande, invasiva arter. Om gråslidet, som i det här fallet växer alldels i kanten av Fårhagsbergets naturreservat, skall utveckla samma spridningsförmåga, återstår att se.

 

Kaukasisk elfenbensklocka Campanula pendula
2014-08-03. Ett belägg som inkommit till herbarium OHN har bestämts till denna art. Den är insamlad av Roger Karlsson i Västervik från en trottoarkant på Tomtegatan 2014-07-03.

Elfenbensklockan är inte så vanlig i odling, och vi har inte kunnat finna några tidigare uppgifter om exemplar som påträffats utanför trädgårdar. Stundom förs arten till släktet Symphyandra.

 

Glandelkungsljus Verbascum virgatum
2014-08-02. Vid Smålands floras årsmötesexkursion påträffades glandelkungsljus i en trädgård i Släthult vid Berga i Högsby kommun. Det är okänt hur arten kommit dit; den är i varje fall ej avsiktligt införd. Glandelkungsljus har tidigare funnits i Oskarshamns hamn där det upptäcktes 1990 och senast sågs 1998.

 

Mellanlusern Medicago sativa ssp. ×varia
2014-07-30. Lika vanliga som mellanlusern och gullusern är på Öland, lika ovanliga är de hos oss. Mellanlusern fanns under en lång följd av år på Badholmen men försvann för några år sedan då planteringarn där gjordes om. Den har också funnits på en gammal barlastplats på Äspö vid Figeholm. Både mellanlusern (som är en hybrid) och dess ena förälder, gullusern, visar hos oss en koppling till barlast genom tidigare fynd vid Påskallavik, Oskarshamns hamn, Figeholm och Kärrsvik.

Det aktuella beståndet med mellanlusern finns vid Norra Fabriksgatan , nära vägporten under väg E22. Blomfärgen är ganska rent gul och först vid en närmare titt avslöjar det grönstrimmiga seglet att det inte är gullusern utan mellanlusern. Den senare kännetecknas bäst av spiralvridna baljor, men vägkantsslåtter gör att dessa sällan hinner utvecklas.

 

Pukvete Melampyrum arvense
2014-07-17. Pukvete har överraskande nog påträffats på en plats i Södra Vånevik. Två exemplar växte på ett torrängsfragment på hällmark nära stenhuggarkasernen. Enda sentida fynd inom kommunen som vi känner till var vid Krösås 2012.

 

Fascierad vägtistel Cirsium vulgare
2014-07-15. Under Biologiska sällskapets exkursion till Störlinge sjömarker på Öland fann vi en vägtistel medfascierat huvudskott. Skottet avslutades med cirka åtta blomholkar, sammanväxta i ett plan.

Normalt tillväxer växternas skott tämligen likformigt runt omkring skottspetsen. Fasciation innebär att tillväxten i stället sträcks ut i ett plan. Skottet kommer därigenom att få ett mer eller mindre bandlikt utseende. Fenomenet är rätt ovanligt och ses kanske oftast i de korgblommigas familj, t ex hos flockfibbla Hieracium umbellatum.

Läs mer om fasciation på Wikipedia.

 

Slemsvampar Myxomycetes
2014-06-11. Vädret under försommaren har varit gynnsamt för slemsvamparnas utveckling. Värme i kombination med tämligen jämn fuktighet har gjort att arter som trollsmör och vargmjölk varit riktigt vanliga. Dessa arter är både storväxta och bjärt färgade och därför lätta att få syn på. Det kan vara anledning att söka efter andra, mindre iögonfallande arter inom gruppen.

Vår kännedom om traktens slemsvampar är mycket begränsad. Utöver de nämndahar vi bara notering om en enda storvuxen art till, nämligen sotägg Reticularia lycoperdon, som sågs vid Skorpetorp för några år sedan.

Bilden visar vargmjölk Lycogala epidendrum på en stubbe i Misterhult. Fruktkropparnas storlek är omkring 1 cm. Meddela gärna om du finner andra arter av slemsvampar!

 

Scharlakansskål Sarcoscypha austriaca
2014-04-14. Söder om Fallebokvarn löper Skallarebäcken i en ravin, vars sidor utgörs av stora block. I den skuggiga och fuktiga miljön är kryptogamvegetationen rik, särskilt beträffande mossor. Olika vedsvampar förekommer också rikligt. Här påträffades ett kraftigt exemplar av scharlakansskål, växande på en nedfallen lövträdsgren.

Scharlakansskål är genom sin bjärta färg lätt att få syn på men en ganska ovanlig svamp, bunden till fuktiga, mullrika miljöer, just som här vid Fallebokvarn. En mycket snarlik art är scharlakansvårskål Sarcoscyphus coccinea, vilken skiljer sig genom mikroskopiska detaljer.

Alldeles i närheten växte en grupp med gråbrun spröding Psathyrella spadiceogrisea. Denna art har snarlika miljkrav som scharlakansskålen.

 

---

Lila sköldpaddsört Chelone obliqua
2013-10-24. Intill en skogsväg inom Havslätts fritidsområde hittades blommande sköldpaddsört sent i oktober. Den växte på en liten jordhög i skogsbrynet. På jordhögen fanns också bergenia, vilket avslöjar högens trädgårdsursprung.

Under inventeringen av Smålands flora rapporterades lila sköldpaddsört bara från en enda plats, nära Mjöhult i Gislaveds kommun, och vi känner inte heller till några andra fynd från landskapet.

Släktet Chelone är nordamerikanskt och omfattar bara fyraarter. Sköldpaddsört har visserligen odlats länge hos oss men först sedan lila sköldpaddsört 2004 utsågs till Årets perenn tog odlingen riktig fart.

 

Purpurvinda Ipomoea purpurea
2013-10-12. I utkanten av en parkeringsplats väster om Vikingsgatan i Oskarshamn växer purpurvinda i gruset intill trottoaren. Arten hör hemma i Centralamerika men har spritt sig framför allt till tropiska och subtropiska områden. Hos oss odlas den som en ettårig prydnadsväxt och tycks också oavsiktligt komma in, möjligen med fågelfrö.

På växtplatsen hade den följe med bland andra grå kavelhirs Setaria pumila och tomat Solanum lycopersicum, en konstellation som man förknippar med gatsopor.

Purpurvinda har inte tidigare rapporterats från Oskarshamns kommun. I Småland sågs den första gången 1999 på en soptipp vid Tingsryd, följt av ytterligare soptippsfynd 2002 vid Kalmar och 2006 vid Västervik.

 

Murruta Asplenium ruta-muraria
2013-09-12. I muren mot Skeppsbron nedanför Långa soffan i Oskarshamn har Vidar Aldorsson funnitormbunken murruta.Muren består av ganska stora granitblock med breda cementfogar. Bilden visar den mindre av två tuvor. Den andra tuvan är så pass stor att den rimligen bör ha funnits där i många år.

På Öland är murruta ganska vanlig i kalkklipporna. I Kalmar finns åtskilliga förekomster, i regel i murar av kalksten från Öland. I Småland för övrigt är arten i senare tid bara känd från en bergvägg i Loftahammar.

Det finns en tidigare uppgift från Oskarshamns i form av ett belägg i Naturhistoriska riksmuseet, insamlat 1903. Riktigheten av detta belägg från ett skolherbarium har dock ifrågasatts.

 

Baltiskt nattljus Oenothera casimiri
2013-08-13. Vid ett besök på Storskogens avfallsanläggning påträffade Anders Svenson baltiskt nattljus, en växt som inte tidigare noterats från Oskarshamns kommun. Arten urskildes först 2004 och man kan anta att den varit förbisedd tills nu.

Vid besöket fann vi också boerstånds. Den finns rikligt kring Oskarshamns hamn men har inte tidigare setts i stadens västra delar. Bland andra arter värda att nämna märks gräsen hirs, hönshirs, kanariegräs och stor kavelhirs. Som vanligt var potatisfamiljens växter väl företrädda med ballongblomma, kapkrusbär, nattskatta, paprika och tomat. Gurkväxter förekom också ganska rikligt: gurka, pumpa och vattenmelon.

 

Parksallat Lactuca macrophylla
2013-07-24. Parksallat är en högväxt, flerårig ört, som på sina håll betraktas som en problematisk, invasiv art. Genom utlöpare sprider den sig nämligen snabbt och kan bilda vidsträckta bestånd som, till exempel i lövskog, konkurrerar ut andra arter.

Inom Oskarshamns kommun är parksallat bara noterad från några få platser, senast från en vägkant vid korsningen Södra Fabriksgatan/BeGes väg. Här står den i ett tallbryn och det verkar inte troligt att den kommer att breda ut sig nämnvärt där. Det största bestånd vi känner för tillfället är på och kring en stor kompost strax utanför infarten till vattenverket vid Fredriksberg. I den näringsrika marken där har den goda spridningsmöjligheter.

 

 

Johannesnycklar Orchis militaris
2013-06-09. Den förra året upptäckta plantan av Johannesnycklar vid Ärnemar finns ännu kvar. Den var i år betydligt kraftigare än tidigare.

Någon ledtråd till till hur den kommit dit har vi ännu inte, mer än att vindtransport av frön från Öland ligger närmast till hands. Det är nämligen känt att orkidéernas små frön kan följa med vinden mycket långa sträckor. På Öland förefaller Johannesnycklarna ha expanderat kraftigt under senare tid, inte minst på sådana ståndorter som vägkanter och igenväxande åkermark.

 

Gulreseda Reseda lutea
2013-06-09. Gulreseda är hos oss ofta flerårig och kan därför hålla sig kvar länge på sina växplatser. Mellan järnvägsspåren längs Norra Strandgatan har ett kraftigt stånd funnits åtminstone sedan 2010, trots att växtligheten slås här varje år.

Den något vanligare färgresedan Reseda luteola är tvåårig och för en mer vagabonderande tillvaro på ruderatmarker vid Oskarshamn.

 

 

---

Skogssvingel Drymochloa sylvatica (Festuca altissima)
2012-09-05. Nära intill Virån, sydost om Sulegångskvarn har ett bestånd av skogssvingel påträffats. Arten är tidigare känd från tre platser i Oskarshamns kommun, nämligen vid Ishult och på två platser nära sjön Jämsen. Man kan förmoda att skogssvingel har flera växtplatser i de blockiga och ganska svårframkomliga markerna i anslutning till Viråns vattensystem.

 

Pukvete Melampyrum arvense
2012-07-22. Ängens dag gick i år av stapeln vid Krösås gård väster om Kristdala.I de artrika och välskötta ängarna dök för något år sedan pukvete upp och kunde nu ses i omkring dussinet exemplar. En förmodan är att arten kommit in med tillsammans med gårdens hästar sedan de hade varit över på Öland.

I Småland är pukvete numera en mycket ovanlig art och under inventeringen av landskapets flora under 1900-talets slut påträffades den huvudsakligen i landskapets nordöstra kusttrakter.

På ängarna i Krösås kan man nu se alla våra fem inhemska kovaller: korskovall Melampyrum cristatum, natt och dag M. nemorosum, pukvete M. arvense, skogskovall M. sylvaticum och ängskovall M. pratense.

 

Jättedaggkåpa Alchemilla mollis
2012-06-20. Jättedagkåpa är ganska vanlig i odling och ses då och då förvildad. Inom Oskarshamns kommun har den nu påträffats på en jord- och stenhög i bergtäkten vid Ärnemar.

 

Johannesnycklar Orchis militaris
2012-06-17. De vilda blommornas dag fick en sensationell avslutning genom ett fynd av orkidén Johannesnycklar,en ny art för Småland. För några år sedan fann Elisabet Lönngren en vacker förekomst av purpurknipprot vid Ärnemar i Oskarshamn. När Elisabet nu återbesökteväxtplatsen påträffade hon även ett exemplar av Johannesnycklar strax intill de av anläggningsarbeten något luggslitna purpurknipprotsplantorna.

Det finns visserligen två tidigare uppgifter om Johannesnycklar från Småland, men båda har bedömts som felaktiga. Beläggmaterial saknas för de föregivna växtplatserna vid Kalmar och Oskarshamn och skäl för att avvisa dem finns redovisade i böckerna Smålands Flora samt Floran i Oskarshamns kommun.

Vi har ingen idé om hur Johannesnycklarna kommit hit. Biotopen får närmast karakteriseras som en utfyllnadsmark, där förutom de två nämnda orkidéarterna även skogsknipprot uppträder i stor mängd. Framtiden för Johannesnycklarna kan vara problematisk eftersom den växer helt nära en planeradfärjeterminal.

 

Potatisgall på ek
2012-06-13. Under försommaren har vi påträffat olika slags gallbildningar i större mängd än vanligt. Bilden visar en markant sådan, nämligen potatisgall, på en ek i Kristinebergsområdet i Oskarshamn. På just detta träd finns det flera hundra sådana galler. Gallen förorsakas av en gallstekel, vars generation med vinglösa partogenetiska honor under vintern läggerägg i knopparna. Dessa honor har kläckts ur ägg som lagts under mark på ekens rötter och även där bildat galler. En sammanställning av de gallbildningar som finns i museets samlingar finns här.

 

Ramslök Allium ursinum
2012-05-23. Inom ett planerat naturreservat vid Lämmedal förekommer ramslök i stora bestånd.

Den växer i ädellövskog med alm, ask, ek och lind i områdets södra del. Ramslöken har sällskap med bland andra blåsippa Hepatica nobilis, lungört Pulmonaria obscura, myska Galium odoratum, tandrot Cardamine bulbifera, trolldruva Actaea spicata, underviol Viola mirabilis, vårärt Lathyrus vernus och vätteros Lathraea squamaria.

 

 

Luddvårlök Gagea villosa
2012-04-12. Luddvårlöken blommar rikligt i år och vi har funnit den på ytterligare några platser i Oskarshamn. Bland annat växer den i kanten av ett buskage väster om det gamla läroverkets gymnastiksal. I sluttningen nedanför Alphyddan har den återfunnits efter att förgäves ha eftersökts där sedan 1983. Dessutom har den påträffats inne på gamla kyrkogården, nära det sydöstra hörnet.

Härmed har vi åtta olika växtplatser för luddvårlök i Oskarshamn. De ligger samlade inom stadsparken, vid rådhusterrassen och på gamla kyrkogården.

---

Nattglim Silene noctiflora
2011-10-02. På en utfyllnadsmark i Humlekärrshult, söder om daghemmet Humlan växer nattglim i några få exemplar. Senaste kända fynd från Oskarshamn är en insamling av Oscar Köhler 1912. Från kommunen finns ytterligare två fynd, nämligen från Hamnö och Strupö, 1989 respektive 1991. Bland alla mer vanliga ruderatarter på utfyllnadsmarken i Humlekärrshult förtjänar svedjenäva Geranium bohemicum och bankrassing Lepidium densiflorum att nämnas.

Morrhårsblomma Polanisia dodecandra
2011-08-01. I en rabatt med petunia i Oskarshamn, Humlekärrshult, har ett exemplar av morrhårsblomma spirat. Arten tillhör familjen Cleomaceae och påminner mycket om en Cleome (paradisblomster), till vilket släkte den också räknats. Morrhårsblomman är emellertid betydligt mindre med kronbladen ungefär 1 cm långa. Hela växten är påfallande glandelhårig.

Tidigare har morrhårsblomma påträffats på några soptippar i södra Sverige, i Småland första gången år 2000 på soptippen vid Tingsryd, där överblivet blomfrö deponerats.

Sandsenap Diplotaxis tenuifolia
2011-07-24. På det nyligen iordningställda industriområdet Kvastmossen växer en kraftig rugge med sandsenap intill en lyktstolpe. Denna fleråriga art förefaller ha funnits där åtminstone redan föregående år. Inom Oskarshamns kommun samlades den som barlastväxt vid flera tillfällen under 1900-talets början. Senaste belägg från Oskarshamn är från 1918, insamlat av Oscar Köhler.

Dvärgbjörk Betula nana
2011-07-24. Dvärgbjörk är tidigare bara känd från en enda växtplats i kommunen, nämligen vid Ramsdale göl på Älgenäs i sjön Hummeln, öster om Kristdala. Därifrån finns ett odaterat beläggexemplar, troligen från början av 1900-talet, insamlat av Ludvig Cederkvist, folkskollärare i Århult.

Nu har en ny förekomst upptäckts i en mosse strax väster om Hällveberg, nära Fårbo. Ingemar Andersson fann här den 24 juli ett 30-tal buskar. Vidstående foto från Ingemar visar ett par kvistar av därgbjörken. Alla andra växtplatser i Småland för dvärgbjörk ligger betydligt längre från kusten, minst 4 till 5 mil, än den vid Hällveberg, dit avståndet från kustlinjen är cirka en mil.

 

Tibast Daphne mezereum
2011-04-23. Ett för oss tidigare okänt bestånd av tibast påträffades på påskafton i en ravin vid sjön Eckerns utlopp. Några exemplar sågs även halvvägs längs vägen upp till Sandvik vid Eckerns västra strand, där de växte i anslutning till en bäck. Beståndet vid sjöns utlopp var individrikt med upp till hundratalet exemplar, varav en del mer än meterhöga.

Tibast odlas också och ses ibland förvildad. Det rör sig då om enstaka exemplar som brukar växa på vägkanter eller annan torr mark. De naturliga förekomsterna är däremot individrika och återfinns längs bäckar, på översilningsmark och där grundvatten bryter fram. Beståndet vid Eckern är av den senare karaktären, det vill säga det är med stor sannolikhet en naturlig förekomst. Sådana är i Småland tidigare huvudsakligen kända frånhöglandet med enstaka utposter österut. I mellanlänet är större bestånd inte kända närmare kusten än flera mil.

Inom Oskarshamns kommun noterade Sören Mjösberg tibast 1989 vid Ishult och i vår fann Christer Ek en liten planta vid en vägkant i Skrikebo.

Vintertry Lonicera henryi
2011-03-06. I ett alkärr nära Humlekärrshult, strax öster om Klara Fulings grotta, har vintertry naturaliserats. Den klättrar i buskar av gråvide genom att liksom många andra tryarter slingra sig kring stammarna. Skotten är ganska glesa, kanske beroende på att växtplatsen är skuggig och de når en höjd på knappt två meter.

Arten, som stammar från Kina, kännetecknas framför allt av att den är vintergrön. Unga skott är starkt håriga, och de kraftiga bladen blir upp till decimeterlånga. Blommorna sitter i bladvecken när skottspetsarna och är gula till gulröda. Bären är till att börja med blåaktiga men blir som mogna svarta.

Vintertryet ser inte ut att ha blommat på vår växtplats. Under bättre förhållanden än vårt klimat kan erbjuda lär arten kunna nå en höjd av fem eller till och med tio meter.

Sankt Pers nycklar Orchis mascula
2011-02-04. Våren 2010 fann Sören Mjösberg en orkidé vid Tjustgöl, vilken ej omedelbart identifierades. Av ett foto framgår att det var Sankt Pers nycklar. Denna art är tidigare bara säkert känd från två platser i Oskarshamns kommun, nämligen Östantorp söder om Kristdala, samtBikullen nordost om Figeholm. En sentida rapport från Krokstorps naturreservat föreligger också, men bör verifieras.

En tidigare betvivlad litteraturuppgift "Brandgärdet, Tjustgöl 1844" kommer genom det aktuella fyndet i en annan dager. Eljest har tanken framförts att de sentida fynden vid Bikullen och Tjustgöl skulle vara en nyetablering, som resultat av fröspridning från Öland. Orkidéernas frön är nämligen ytterst små och lätta och kan transporteras mycket långt med vinden.

---

Revig blodrot Potentilla anglica
2010-09-10. Revig blodrot rapporterades år 2001 från två platser vid Kråkelund i Misterhults skärgård. Arten är rödlistad som sårbar, kategori VU. Vid besök på Enudden, där Kråkelunds båk står, befanns den reviga blodroten växa rikligt på ett par igenväxande tegar samt innanför vikarna mot norr och söder, i kanten av alkärr. Den andra, tidigare kända växtplatsen är Ävjeveken på Utlångö. Det förefaller troligt att revig blodrot skall kunna hittas på fler platser inom området.

Vattenmelon Citrullus lanatus
2010-08-24. På sandstranden vid Dragskärsbadet norr om Oskarshamn påträffades två mindre plantor av vattenmelon, vilka sannolikt grott från utspottade frön. Arten är inte så ovanlig på avfallsplatser, där den kan hinna bilda ganska stora frukter innan hösten kommer. På Storskogens deponi påträffades till exempel år 2006 vattenmeloner som vägde ett par kilo.

Lång bockrot Pimpinella peregrina
2010-06-19. Lång bockrot växer på en jordvall nära kärnkraftverket i Simpevarp i flera hundra exemplar. Arten är inte tidigare känd från Småland men har sannolikt funnits i Simpevarp under rätt lång tid. I Sverige påträffades lång bockrot första gången 1994 vid Märsta (se Svenson & Anderberg i Svensk Botanisk Tidskrift 1994:6) och har senare rapporterats från omgivningarna till Landskrona, Sölvesborg och Örebro.

Rosenkronill Securigera varia
2010-06-19. På samma plats som lång bockrot (se ovan) växer rosenkronill i några ruggar. Arten är inte tidigare känd från Oskarshamns kommun men väl från t ex Kalmar och Västervik.

Smalfräken Equisetum variegatum
2009-10-26. Som en för kommunen ny art har smalfräken påträffats i den numera avslutade stentäkten vid Ernemar. Där förekommer den rikligt i fuktigare partier av täktbottnen. Arten är vintergrön och känns bl a igen på det toppiga sporaxet och på att stjälkslidornas tänder har breda, vita kanter. Stjälkarna är smala och glänsande gröna.

Smalfräken är nordlig och inte ovanlig ned till Svealand. Den är kalkgynnad och rätt vanlig på Gotland och Öland. Från Småland är smalfräken tidigare bara känd från 9 atlasrutor. Som ny för landskapet påträffades den 1970 vid sjön Solaren i Djursdala. På alla sina småländska lokaler uppträder den som kolonisatör på fuktig mark.

 

Småblommig ädelmynta Mentha × gentilis 'Parviflora'
2009-08-18. Småblommig ädelmynta har ansetts vara försvunnen från Småland, där den sista gången insamlades vid Oskarshamn 1913. Utöver fynd från Oskarshamnstrakten finns äldre insamlingar i landskapet endast från Femsjö, Högsby och Jönköping, alla från 1800-talet. Vid Oskarshamn har insamlingarna, varav de flesta gjorts av kyrkoherde Gustaf Linderoth och major Oscar Köhler, preciserats till Fredriksberg, Fallebo och Havslätt. Ädelmyntor har uppstått genom korsningen mellan grönmynta och åkermynta. De är från början odlade som doftväxter, och det kan vara värt att lägga märka till att både Fallebo och Havslätt en tid tillhört Fredriksbergsgodset, varför förekomsterna möjligen kan ha ett gemensamt ursprung. Den småblommiga ädelmyntan återfanns vid Fallebo gård, där den växer rätt rikligt i en flik av åkern Kvarnkärret.

Taggsallat Lactuca serriola
2009-08-08. Vid Biologiska Sällskapets exkursion till Furö fann vi taggsallat på klapperstensvallen norr om Stenbrytarvillan. Arten befinner sig på snabb frammarch i trakten men har inte tidigare noterats från ön, som ligger ganska isolerat 10 km ost om Oskarshamn. Det fanns ca 15 exemplar och det verkar troligt att taggsallaten funnits där ett eller ett par år.

Ernemar 2009-08-01     

Silvermartorn Eryngium giganteum
2009-08-01. På en utfyllnadsmark vid Ernemar i Oskarshamn påträffades fyra ståtliga exemplar av silvermartorn. Den odlas såväl som prydnadsväxt som till bifoder och när växten upptäcktes den soliga eftermiddagen 1 augusti besöktes den av mängder av humlor. Arten är tidigare påträffad inom fem atlasrutor i Småland, men förefaller att ha varit kortlivad i samtliga fall. I Ernemar växer den nära intill en väg och löper den förmodligen stor risk att bli plockad och använd som eternell. Arten är tvåårig och ett rätt stort antal förstaårsrosetter antyder att den funnits där åtminstone föregående år, och sannolikt kommer igen nästa år.

Persiskt fetblad Phedimus stoloniferus
2009-08-01. Denna art är i Småland endast känd från Ljungbyholm. Där upptäcktes den av Tomas Burén 2005. Det var också Tomas som fick syn på den under en exkursion kring Kråkelund i Misterhults socken. Där växer den på en vägkant, spridd från en angränsande tomt. Utöver dessa två lokaler är arten endast känd från en plats i Södermanland.

Ernemar stentäkt 2009-07-27     

Rosendunört Epilobium hirsutum
2009-07-27. Rosendunört blev för första gången belagd inom Oskarshamns kommun så sent som år 2004. Den påträffades på en då nyanlagd grusväg vid Klämna damnar. Endast ett exemplar fanns och arten har ej setts där senare. År 2005 iakttogs ett bestånd om ett par kvadratmeter vid Ernemars stentäkt. Där hade rosendunörten sannolikt redan funnits i flera år. Den håller sig fortfarande kvar där men visar ingen tendens att sprida sig vidare. Arten är kalkgynnad och har t ex på Öland spritt sig våldsamt under senare årtionden.

Purpurknipprot Epipactis atrorubens
2009-07-04. En udda växtplats för purpurknipprot finns intill stängslet kring Liljeholmens ljusfabrik, i sydväst. Här påträffades arten 2008 och finns kvar även i år trots att bortröjt sly lagts på växtplatsen.

Vårkorsört Senecio vernalis
2009-06-15. Vårkorsört påträffades vid Fårbo trafikplats, på västra sidan vid rondellen. Här växte närmare 150 exemplar och enstaka fjolårsexemplar kunde ses. Arten är inte tidigare känd från kommunen. Sannolikt kom den in då trafikplatsen färdigställdes 2006.

Grusbräcka Saxifraga tridactylites
2009-06-14. På en berghäll i skogsbrynet cirka 500 m ost Fårbo trafikplats hittades grusbräcka i riklig mängd. Den finns änu kvar i täta bestånd om flera tusen exemplar. Detta är de enda kända aktuella växtplatsen i Oskarshamns kommun. Tidigare är arten belagd från Stadsparken 1902 och 1908, samt från Furön 1927.

Vårklynne Valerianella locusta
2009-06-08. Vårklynne, som oftast påträffas nära havsstränder, har förekommit ovanligt rikligt under våren. Den har säkerligen gynnats av att vi inte haft någon torrperiod, då den annars på grund av svagr rotsystem och att den växer på grund jord, snabbt vissnar bort. På litet längre avstånd från kusten sågs vårklynne vid Marströmmen i Mörtfors.

Vittåtel Aira caryophyllea
2009-05-23 återfanns arten vid norra hamnen i gruset intill järnvägsspåret strax utanför grindarna till det inhägnade hamnområdet. Vittåtel påträffades för första gången i hamnområdet 1991 och har ej återsetts sedan 1997. Arten är rödlistad med kategori VU (sårbar).