Humlekärrshult – vegetation

1. Östra berget. Berget stupar brant mot sydost och ost. Nordsidan är ej så brant och i väst finns en lägre platå med djupare jord. Centralt på berget finns klippängar mosaikartat insprängda mellan klippor.

I sydostbranten mot hyreshusen finns fyra jätteträd: T78 lönn 325 cm, T80 ek 380 cm, T81 ek 320 cm, T82 ask 315 cm.

Platån i västra delen intas av ädellövskog (ask, ek, lind, lönn) med rik markvegetation med bredbladiga gräs som hässlebrodd och lundslok.vårfloran är vacker med vitsippor, vårlök och sloknunneört. Jätteträd T79, en tidigare hamlad lind med omkrets 375 cm står här.

Konvalj tillsammans med vistsippa dominerar stora ytor på bergets nordsluttning.

Flera kulturspridda arter har naturaliserats vid berget, till exempel broklungört längst i öster. Andra sentida inkomlingar är spärroxbär och häggmispel, liksom småplantor av hägg.

3. Västra berget. Bergets högsta del är ganska plan och här finns en svacka i berget med fuktpräglad vegetation och arter med låga näringskrav som hundstarr och stagg. Även i övrigt kännetecknas platån av fattigmarksarter som blåbär, lingon och monke. Betydligt rikare är vegetationen på bergets östra del, fram till den mur som bildar gräns för delområdet. Här finns en klippäng med örtrik vegetation vari ingår bland annat blodnäva, brudbröd, getrams, styvmorsviol, tjärblomster och tulkört. Det finns gott om vildrosor här, både nyponros och stenros. Spärroxbär, en från odling spridd art, börjar bilda snår, vilka hotar bli hindrande för framkomligheten.

4. Ekdunge intill Länsmansängen. Dungen ligger intill bollplanen, och innefattar även delen mellan cykelvägen och husen vid Björnstigen. Här finns gott om stora stenblock.

Markvegetationen är gles med påfallande mycket backlök och väster om vägen även skogslök. I vårfloran ingår förutom vitsippa och svalört även vätteros. Den senare är en klorofyllfri växt som parasiterar på hasselbuskarnas rötter (se bild). I dungen finns också en reslig ek, T77. med omrketsen 325 cm i brösthöjd.

7. Klara Fulings grotta. Utanför Klara Fulings grotta rinner en bäck genom en öppenmark som nu genomtväras av en gångväg. Utanför grotten har trolldruva växt, men inte synts till på de senaster åren. Här finns många olika arter av ormbunkar.

11. Humlekärret. Bäcken från Norrtorn passerar Klara Fulings grotta och ca 100 m längre österut genomsilar den ett kärr intill en lodrätt bergvägg. Dominerande inslag i vegetationen är strutbräken, en ståtlig ormbunke som tillsammans med älggräs bildar täta bestånd. I kärrets östra del växer gullpudra, en i våra trakter allt ovanligare art. Beståndet är ganska svagt och antalet plantor växlar starkt mellan åren.

Den branta bergväggen är starkt skulpterad av havet. På den växer rikligt med olika ormbunkar som stensöta, stenbräken, skogsbräken och träjon. Den fuktiga och beskuggade bergväggen hyser också många olika arter av mossor och lavar.

17. Öster om förskolan. På berget vid nuvarande förskola fanns tidigare paviljonger till en skjutbana, som hade måltavlorna vid Skjutbaneberget. Öster om berget finns en igenslyad åker där man ännu kan se resterna av skjutvallen för 100 m.

Ungefär mitt på åkerns östra sida finns en stor ek, T74, med en omkrets på 370 cm. I kanten mot åkerresten närmast Kolbergavägen 16 finns flera gamla hamlade askar, varav den grövsta har en omkrets på drygt 3 m.

Detta är det artrikaste delområdet och totalt har 122 arter noterats. Bland mindre vanliga växter märks vitfryle, som har slagit upp kring en rotvälta på den igenväxande åkern. I söder finns ett kraftig bestånd av backvicker.