Biologiska museet i Oskarshamn    

Humlekärrshult – vegetation

Översiktling beskrivning av delområden

För några områden finns mer ingående beskrivningar samt foton. Du kommer dit genom att klicka på symbolen Info i texten nedan. De kan också läsas samlade i avsnittet Områdesbeskrivningar.


1. Östra berget. Berget närmast intill hyreshusen vid Humleplan. Det stupar brant mot husen och mot öster medan nordsidan är flackare. Kring berget finns fem jätteträd. Centralt finns klippängar mosaikartat insprängda mellan klipporna.Karta

2. Mellersta berget. Väster om föregående, intill åkern vid Länsmansängen och ostvart till en stenmur över berget. Mot åkern vid Länsmansängen finns en markerad bergbrant medan sluttningen mot norr är mindre brant. I nordsluttningen växer blåsippa i den ostligaste delen samt i en ravin längst i väst. Centralt finns klippängar med örtrik markvegetation med blodnäva, getrams och tjärblomster.

3. Västra berget. Sydost om Klara Fulings grotta, fram till en stenmur som i öster bildar gräns mot föregående delområde. I norr når berget sin högsta höjd och stupar lodrätt ned mot Humlekärret. Karta

4. Ekdunge intill Länsmansängen. Intill bollplanen, även innefattande delen mellan cykelvägen och husen vid Björnstigen. Området är nästan plant men storblockigt. Karta

5. Björnstigen, stenig ekbacke mot cykelvägen i öster. Backen är småblockig och i nedre delen är natt och dag samt lundgröe dominerande medan blåbär och stensöta tar över längre upp.

6. Skidbacken till åkern. I äldre tid fanns här ett isupplag där isen förvarades unde ett mäktigt sågspånstäcke. Därefter användes den som skidbacke med hopptorn väster. Ännu kan man se spår av sågspånsmassorna väster om gångvägen. Mot åkern i söder blir området fuktigare och vegetationen övergår till en högörtäng.

7. Klara Fulings grotta. Utanför Klara Fulings grotta rinner en bäck genom en öppenmark som nu genomtväras av en gångväg. En stenåldersboplats har funnits i gläntan.Karta

8. Norra berget. Öster om Björngatan, med klippängar i väster och mot söder. Övriga delar intas av mest av barrträd.

9. Norra åkern. En liten åker, tidigare troligen ett skogskärr. Sedan dikena satts igen börjar området återta sin ursprungligare karaktär.

10. Svina. Benämningen kommer av att det vid tiden kring och efter första världskriget fanns stior för hushållsgrisar här. Nu intas de lägre partierna av sumpskog där bland annat vitsippsblomningen är mycket anslående.

11. Humlekärret. Vår benämningen på kärret strax intill en lodrätt bergvägg öster om Klara Fulings grotta. Enligt uppgift skall det tidigare ha växt humle här. Här finns flera för trakten ovanliga växter. Bergväggen är geologiskt intressant. Karta

12. Gröna vägen, bergfot och åkermarginal. Gröna vägen kallas den väg som gick västerut från Humlekärrshults gård, längs en åker och nedanför Scoutbergets brant. I den växer ett par av området största träd: T68 ek 535 cm, T69 ek 410 cm.

13. Scoutberget. Här fanns en scoutstuga och här var platsen för stadens mest besökta valborgsmässoeld fram till 1950-talets slut.

14. Norra bergets rasbrant och fot. Undersökningar av markegenskaperna i samband med en studie av svampförekomst under 1990-talet visade på exceptionellt hög basmättnadsgrad här.

15. Stora åkern med dikeskanter och åkerrenar. Den åker som sträcker sig västerut från Humlekärrshults gård.

16. Åkerdikena. Längsgående dike i förutnämnda åker. Avrinningen leds nu söderut ett ett mellan delområde 1 och 2. Tidigare utfall var i öster och sedan vidare ungefär längs de nuvarande hyreshusen vid Humleplan mot Skolparksgatan.

17. Öster om förskolan. Området sträcker sig från Humleplan i norr till industriområdet i söder. Det omfattar berget närmast förskolan samt en nu ganska igenslyad åker öster därom. Karta

18. Skjutbanan, berget i öster. Bergsparti öster om förut nämnda åker och fram till Humlekärrshults koloniområde. Här finns inte mindre än fem jätteträd, ek T70, T71, T72, T73 och T767.

19. Skjutbaneberget. Sydost om föregående. Domineras av tallskog i terräng med vackra rundhällar. Många tallar är mycket gamla och värd bland annat för tallticka.


Biologiska sällskapet i Oskarshamn Sidan uppdaterad 2016-11-26