| Biologiska museet i Oskarshamn |
Invasiva främmande arter är arter som människan avsiktligt eller oavsiktligt har flyttat till ett nytt område där de snabbt sprider sig och orsakar skada. Invasiva främmande växter och djur är ett stort hot mot biologisk mångfald i världen. De skapar också ekonomiska problem för samhället och enskilda, exempelvis odlare, och de kan sprida sjukdomar till människor och djur.
Till de arter som kan bilda stora snår hör vresros Rosa rugosa. Det är i synnerhet på stränder som den uppträder och där kan vara ett problem för framkomligheten. Av släktet oxbär Cotoneaster, förvildas många arter. Allra vanligast är spärroxbär Cotoneaster divaricatus. Hos oss förekommer den helst i bergig terräng och det kan vara svårt att ta sig fram genom snåren med dess motspänstiga grenar. Inte minst kring ödetorp påträffar man snöbär Symphoricarpos albus var. laevigatus som kan bilda täta snår. En annan art vid ödetorp är vintergröna Vinca minor, vilken ehuru lågväxt på senare tid ha setts expandera starkt och tränga undan andra arter. Lagerhägg Prunus laurocerasus är en vintergrön, ganska låg buske som ofta odlas och raskt börjat spridas under de senaste årtiondena.
Taggsallat Lactuca serriola och kanadabinka Conyza canadensis började uppträda i våra trakter i slutet av 1800-talet. Sedan dess har de setts ganska sparsamt i hamnområden och vid järnvägar fram till slutet av 1900-talet, då en våldsam expansion inleddes. De träffas nu långt ut i landsbygdsmiljön som t ex på skogsbilvägar. Många av dessa invasiver som expanderar på vegetationsfattig mark såsom nya vägskärningar etc, kan väntas minska sedan vegetationen börjat sluta sig. Vi tycker oss kunna skönja ett avklingande eller åtminstone oförändrat tillstånd för de tidigare massiva förekomsterna inom tätortsmiljöerna medan expansionen fortgär utanför dem.
Många är de arter som kommit in till Sverige med säd och vallfrö från utlandet. Den mest kända arten bland dem är måhända ryssgubbe Bunias orientalis, som kom till landet omkring 1760 och från Oskarshamn är belagd från 1900-talets första decennium. Ryssgubben har hela tiden förekommit rätt sparsamt i hamnområdet (och får hos oss nog mera ses som en hamninkomling) men har under de senaste decennierna expanderat kraftigt inte minst i samband med vägbyggen. Som åkerogräs uppträder den knappast i våra trakter. Sandvita Berteroa incana är ännu en vallfröinkomling, som ökat mycket under de senaste hundra åren. Den uppträder på allsköns öppen mark, inte bara i tätorternas närhet utan också ute på landsbygden, till och med i torra naturbetesmarker.
Bland de prydnadsväxter som lätt förvildas och naturaliseras står blåstjärnor och vårstjärnor i särklass. Under den tidiga våren kan grässlänter och ekbackar lysa blåa av främst blåstjärna Scilla forbesii och rysk blåstjärna Othocallis siberica. Efter att allmänt ha tagits i odling kring 1900-talets mitt är de nu väl etablerade i naturmiljön kring våra tätorter.
Bland de växter som sprider sig med utlöpare och snabbt kan bilda stora bestånd bör i första hand parkslide Fallopia japonica och parksallat Lactuca macrophylla nämnas. Blomsterlupin, jättebalsamin och jättebjörnloka behandlar vi på sidan med detaljerade beskrivningar.
I flera länder finns mer eller mindre officiella svartlistor över invasiva arter. Läs till exempel "Hur jobbar vi i Norge med invasiva främmande arter?" (K. Bjureke 2014 i Svensk Bot. Tidskr. 108: 323–329). Se också länkarna på föregående sida.
Startsida invasiver
| Biologiska sällskapet i Oskarshamn | Sidan uppdaterad 2023-04-29 |