Biologiska museet i Oskarshamn |
De områden kring Fredriksbergs herrgård (5G9h 4c), som är av botaniskt intresse, utgörs i första hand av ekbackar och åkerholmar. Åkerholmarna i närheten av Fredriksberg är bevuxna med främst ek, lind och lönn. Vårblomningen är rik med vitsippa Anemone nemorosa, blåsippa Hepatica nobilis, svalört Ranunculus ficaria, tandrot Cardamine bulbifera, smånunneört Corydalis intermedia, sloknunneört C. pumila och vårlök Gagea lutea. Senare under våren utvecklas löktrav Alliaria petiolata och hundkäx Anthriscus sylvestris. Längre fram på sommaren domineras fältskiktet av gräs som lundgröe Poa nemoralis, hässlebrodd Milium effusum och lundslok Melica nutans.
Kring Fagereke (6G0h 0c) finns artrika lundar, torrare ekbackar och gläntor. Här finns bl a gravrösen från bronsåldern och den gamla, nu gräsövervuxna Strandavägen löper genom området. I de blockiga sluttningarna förekommer rikligt med tandrot Cardamine bulbifera, blåsippa Hepatica nobilis, vippärt Lathyrus niger och nässelklocka Campanula trachelium. Bland gräsen märks mer krävande arter som lundslok Melica uniflora och lundelm Elymus caninus. I brynen uppträder rundhagtorn Crataegus laevigata, spetshagtorn C. rhipidophylla var. rhipidophylla, getapel Rhamnus cathartica, stenros Rosa canina, nyponros R. dumalis och luddros R. sherardii.
Store Mosse (5G9i 1b) är en tallbevuxen, svagt välvd mosse norr om Stångehamns ö. Den är anmärkningsvärd genom sitt kustnära läge, men så torr, att bara mindre partier har karaktär av våtmark med inslag av skvattram Rhododendron tomentosum och tuvull Eriophorum vaginatum. I övrigt dominerar högstammig, blåbärsrik tallskog på torvunderlag.
Ärnemar (5G9i 2a) var under 1800-talets slut sommarbostad åt borgmästare Bertrand Lindgren. Fram till 1970-talet gick en havsvik in från norr mot det ännu kvarstående boningshuset och en bäck rann ut inne i viken. Viken är nu igenfylld och bäckutflödet har avletts åt öster genom en sprängd kanal. På den stora tomten anlades en park i engelsk stil, och bl a planterades en bokdunge på en kulle. För insåning av gräsytor har förmodligen frö av tyskt ursprung använts, vilket ger sig till känna i de rika bestånden av vitfryle Luzula luzuloides och parkgröe Poa chaixii, vilka ännu synes vara under långsam spridning. Kanske har också den vita björnlokan Heracleum sphondylium ssp. sphondylium, som växer på gräsmark intill bokdungen, samma ursprung, liksom skogsfibblor Hieracium sect. Hieracium och backsmörblomma Ranunculus polyanthemos vilka i utseende avviker från vad som i trakten är vanligt. Ytterligare några arter från parken har spritt sig till omgivningen: silvergran Abies alba, alpgullregn Laburnum alpinum, bohuslind Tilia platyphyllos, gråpoppel Populus canescens, smällspirea Holodiscus discolor, torpspirea Spiraea × rosalba och benved Evonymus europaeus.
Öster om Skallarebäckens utflöde och innanför Uvö ligger Koppreholm (6G0i 2b), sedan länge sammanhängande med fastlandet. Den är huvudsakligen bevuxen med ekskog och betas ännu, numera av hästar. En mindre grönstensförekomst bidrar till bättre markegenskaper och en artrik flora med skogsbingel Mercurialis perennis, backsmörblomma Ranunculus polyanthemos, mandelblomma Saxifraga granulata, brudbröd Filipendula vulgaris, blodnäva Geranium sanguineum, gullviva Primula veris samt Adam och Eva Dactylorhiza sambucifolia.
Biologiska sällskapet i Oskarshamn | Sidan uppdaterad 2016-11-26 |