• Start
•  Samlingar
• Museet
• Djur
• Växter
• Bibliotek
•  Samarbeten
• Årets växt
• Floraväktare
• Ölands flora
• Fenologi
• Fallebo gård
•  Egna projekt
• Jätteträd
• Kallkällor
• Torpväxter
• Orkidéinventering
• Kulturmiljöer
• Kulturminnen
•  Floristik
• Växtnytt
• Kommunflora
• Kryptogamer
•  Oskarshamnsnatur
• Naturvärden
• Geologi
• Djurvärlden
• Besöksmål
• Oskarshamn
• Döderhult
• Kristdala
• Misterhult
• Naturpromenader
•  Sällskapet
• Biologiska sällskapet
• Externa länkar
• Verktyg

Besöksmål i Kristdala socken

Sjölandskapet från Näjern till Tvingen
Näjern har till skillnad från nästan alla andra sjöar i kommunen snarast karaktären av slättsjö. Vattendjupet i sjön är ringa och dess botten består flerstädes av finsediment. Sjön sänktes 1870 och 1937 så kraftigt, att den numera består av två delar, Oppnäjern och Nernäjern, sammanbundna av en kanal. Näjern avrinner genom en rad sänkta sjöar till Tvingen, en stor klarvattenssjö.

Stora delar av våtmarkerna kring Näjern (6G3e 2a) betas. På fuktmarkerna, i synnerhet vid kanalen mellan Oppnäjern och Nernäjern, finns det gott om buskar, särskilt jolster Salix pentandra. Vid stranden intill Lönhult växer på grunt vatten sköldmöja Ranunculus peltatus ssp. peltatus, nålsäv Eleocharis acicularis och knappsäv E. palustris. Fritt flytande i vattnet förekommer vattenpest Elodea canadensis. Kring stränderna finns också en artrik högörtvegetation med kärrfräken Equisetum palustre, ängsruta Thalictrum flavum, älggräs Filipendula ulmaria, kärrsilja Peucedanum palustre, vattenstäkra Oenanthe aquatica, fackelblomster Lythrum salicaria, strandlysing Lysimachia vulgaris, äkta förgätmigej Myosotis scorpioides, frossört Scutellaria galericulata, strandklo Lycopus europaeus, kransmynta Mentha × verticillata och svärdslilja Iris pseudacorus.

Vid Fagerhult (6G3e 2b) finns en fuktig naturbetesmark, som genomlöps av en rännil, och där förekommer kärrfräken Equisetum palustre, källört Montia fontana, majsmörblommor Ranunculus auricomus agg., gullpudra Chrysosplenium alternifolium, kärrbräsma Cardamine pratensis ssp. paludosa, slåtterblomma Parnassia palustris, krussilja Selinum carvifolia och kärrsälting Triglochin palustre. I ett intilliggande litet lundområde växer trolldruva Actaea spicata, vårärt Lathyrus vernus, vippärt L. niger och lungört Pulmonaria obscura.

Perrgölen (6G3e 3c) ligger norr om Näjern och är en myrgöl med den enda förekomsten av trindstarr Carex diandra inom kommunen.

Vegetationen intill ån Aveström strax öster om herrgården Hägerum (6G3f 0a) är lundartad med svalört Ranunculus ficaria, berberis Berberis vulgaris, smånunneört Corydalis intermedia, lunddraba Draba muralis, hägg Prunus padus, vippärt Lathyrus niger, spenört Laserpitium latifolium, stinksyska Stachys sylvatica och olvon Viburnum opulus. Där finns också inslag av trädgårdsflyktingar som akleja Aquilegia vulgaris och skogsförgätmigej Myosotis sylvatica. I kvarndammen förekommer vattenstäkra Oenanthe aquatica.

Röstorp (6G3f 1a) ligger på en höjdplatå ovanför Målsjön och Hägern. Odlingslandskapet är ålderdomligt och innehåller bla stenmurar, rösen och övergivna stenbundna åkrar.

Målsjön (6G3f 1b) är en sänkt sjö, som tidigare utgjorde en del av Hägern. En påbörjad dikning har ej fullföljts och sjön är nu nästan helt igenvuxen utan något klarvatten synligt på sommaren. Breda kantzoner har övergått till kärr, som betas liksom anslutande fastmark vid Röstorp. Målsjön utgör numera en ornitologiskt värdefull lokal och ett fågeltorn har uppförts söder om Röstorp. Området är lättillgängligt och från tornet får man också en god överblick över vegetationens zonering. Den betade fastmarken nära tornet innehåller snår av spetshagtorn Crataegus rhipidophylla ssp. rhipidophylla, rundhagtorn C. laevigata, hartsros Rosa villosa ssp. mollis, stenros R. canina, apel Malus sylvestris och brakved Frangula alnus. Den betade kärrzonen intill fastmarken domineras av starrarter som blåsstarr Carex vesicaria och hundstarr C. nigra. Inslaget av örter är stort, t ex kärrstjärnblomma Stellaria palustris, ängsruta Thalictrum flavum, frossört Scutellaria galericulata, knölsyska Stachys palustris, strandklo Lycopus europaeus, sumpförgätmigej Myosotis laxa ssp. caespitosa och åkermynta Mentha arvensis. I de blötaste partierna i sjöns centrala del överväger säv Schoenoplectus lacustris och vass Phragmites australis.

Tvingen (6G3f 3d) är en av kommunens största sjöar. Den är förenad med Storyttern genom ett kort vattendrag vid Karlsfors, där det tidigare funnits ett pappersbruk, en sågkvarn samt mjölkvarnar. Sjön är näringsfattig och stränderna merendels djupa. Undervattensvegetationen är gles men innehåller bla åtskilliga natearter, tex gäddnate Potamogeton natans, grovnate P. lucens, krusnate P. crispus, långnate P. praelongus, trubbnate P. obtusifolius och ålnate P. perfoliatus. I vattnet flyter också skott av vattenpest Elodea canadensis. Längs stränderna förekommer vassar endast sparsamt; förutom säv Schoenoplectus lacustris och vass Phragmites australis ingår smalkaveldun Typha angustifolia på en del ställen. I övrigt växer på grunt vatten strandranunkel Ranunculus reptans, strandpryl Littorella uniflora, notblomster Lobelia dortmanna och knappsäv Eleocharis palustris.
Byarna intill Tvingen, nämligen Möllekulla, Dabbekulla, Libbekulla, Kalerum, Bankhult och Ytternäs, omges alla av ett omväxlande kulturlandskap. Åkrar och hagmarker ligger inpassade i det ganska kuperade landskapet. De ger ett ålderdomligt intryck då de ofta är oregelbundna och innehåller stora stenrösen.

Vid Dabbekulla (6G3f 4b) intill inflödet till Tvingens nordvästra vik finns ett större kärr- och madområde Maden har intill sen tid brukats som slåtterkärr och en mindre del betas ännu. Fältskiktet domineras av högvuxna starrarter som bunkestarr Carex elata och vasstarr C. acuta med ett betydande inslag av höga örter som ängsruta Thalictrum flavum, fackelblomster Lythrum salicaria, strandlysing Lysimachia vulgaris och knölsyska Stachys palustris. Som undervegetation förekommer spikblad Hydrocotyle vulgaris rikligt, medan bäckveronika Veronica beccabunga endast uppträder sparsamt vid bäckfårorna.

Bastgölen (6G3f 3e) är en myrgöl norr om Tvingen med rundsileshår Drosera rotundifolia, tranbär Vaccinium oxycoccos, rosling Andromeda polifolia, vitag Rhynchospora alba och dystarr Carex limosa. Ett ovanligt inslag för en myrgöl utgörs av jättegröe Glyceria maxima. Möjligen har arten gynnats av ökad näringstillförsel från ett närbeläget hygge.

 

Ängmossen (6G4g 4b) är ett myrkomplex som består av vidsträckta öppna kärr och två mindre tallmossar. Större delen av området är avsatt som naturreservat och en översiktlig beskrivning finns hos Hellman (1984a). I kärren dominerar öppna mjukmattor av vitmossor med ett glest fältskikt av snip Trichophorum alpinum, kallgräs Scheuchzeria palustris, vitag Rhynchospora alba och dystarr Carex limosa. Mossnycklar Dactylorhiza sphagnicola utgör ett påfallande inslag och särskilt rikligt förekommer de i den västra delen. Ännu ett färgglatt inslag utgörs av höstspira Pedicularis palustris ssp. opsiantha, som förekommer rikligt åtminstone i mossens östra del.