• Start
•  Samlingar
• Museet
• Djur
• Växter
• Bibliotek
•  Samarbeten
• Årets växt
• Floraväktare
• Ölands flora
• Fenologi
• Fallebo gård
•  Egna projekt
• Jätteträd
• Kallkällor
• Torpväxter
• Orkidéinventering
• Kulturmiljöer
• Kulturminnen
•  Floristik
• Växtnytt
• Kommunflora
• Kryptogamer
•  Oskarshamnsnatur
• Naturvärden
• Geologi
• Berggrund
• Jordarter
• Landformer
• Kartor
• Djurvärlden
• Besöksmål
• Naturpromenader
•  Sällskapet
• Biologiska sällskapet
• Externa länkar
• Verktyg

Landformer

Relief

I kommunens södra del täcks berggrunden till största delen av morän och där är reliefen svag och mycket oregelbunden. Moränen är i regel utbredd över berggrunden som ett ganska tunt täcke och utfyller dess ojämnheter. Även då moränen har större mäktighet, utövar den inte någon avgörande inverkan på områdets topografi, som i stället huvudsakligen bestäms av berggrunden. Döderhultsdalen mellan Oskarshamn och Bockara utgör en ganska markerad morfologisk gräns. Norr om den ökar höjdskillnaderna i landskapet och andelen kalt berg och sprickdalar blir allt större. Sprickdalarnas huvudriktning är från nordväst till sydost, men markerade dalar finns också i nord–sydlig riktning, t ex mellan Illern och Bockara samt mellan Ölvedal och Solstadström. Sprickdalar med riktning från väster till öster återfinns t ex mellan Slissjön och Lilla Ramm.

Moränen bildar småkuperade landformer i de östra delarna av området. I de västra delarna förekommer stora moränsluttningar i anslutning till bergmassiv. Dessa sluttningar är ofta uppodlade, eftersom de är ganska bördiga och har ett gynnsamt lokalklimat och en god grundvattentillgång. När man närmar sig kusten, blir berggrunden mer blottad och i själva kustbandet, särskilt inom Misterhults socken, dominerar berg i dagen.

Markerade förkastningsbranter finns flerstädes, t ex vid Döderhultsdalens norra sida, vid Älgenäs i sjön Hummeln samt vid Marens strax söder om Solstadström. Vegetationen på sådana solvända branter utgörs ofta av klippängar, vilka kan innehålla många värmeälskande och torktåliga arter.

Skärgården

Skärgårdsområdet i norra delen av Misterhult har en bredd av ca en mil. Småskären består mest av rundhällar och de större öarna är i regel kraftigt kuperade. Mot söder minskar skärgårdens bredd och öarna blir mindre och flackare. Klippskärgården fortsätter, med avbrott för några nästan helt öppna kuststräckor nära Figeholm och Oskarshamn, till trakten av Påskallavik. Söder därom vidtar en skärgård med moräntäckta öar. Denna är fullt utbildad redan i höjd med Emåns utlopp, som utgör den södra gränsen för Oskarshamns kommun.

Isälvsavlagringar

Isälvsavlagringar i form av rullstensåsar och sandfält förekommer på många ställen. Flera större åsar genomdrar området. Åsarna är i regel bevuxna med tallskog och det är bara smärre partier, som intas av enbuskmark eller torrängar.

Den mäktiga Bockara–Högsbyåsen berör bara kommunen vid Bockara, där rullstensbildningen är plan och mycket sandig. Stora delar av åsbildningen vid Bockara har utnyttjats till täkter.

Bohultsåsen antar en tydlig åsform vid Kulltorp och strax söder därom övertvärar den Kullesjö och fortsätter förbi Gransmåla och Korsvägen söderut mot Bohult.

Kristdala–Påskallaviksåsen löper nära Näjern mellan Lönhult och Fagerhult och är där tämligen smal och låg. Från Ekenäs och till Hägerum är den mer tydligt utbildad, men söder om Hägerum och fram till Malghult öster om Kristdala breder den ut sig till ett jämnt fält. Åsen bildar en serie av holmar i västra delen av Hummeln och fortsätter sedan, väl utpräglad och skogbeväxt, över Björnhult, Århult, Forshult, Tjuståsa och Skorpetorp mot Påskallavik, där den löper ut i havet vid Nötö.
Tunaåsen löper in i kommunen nära Syserum och fortsätter sedan mot sydost, endast avbruten av Issjön, mot Krokstorp och Blomsterhult till Nygård. Därifrån löper den rakt söderut förbi Jämserum och Fårbo mot Virkvarn, där den utbreder sig till ett sand- och grusfält. Därefter böjer åsen av mot sydost, varefter den slutar vid Dragskär. I närheten av Fårbo finns ett avsnitt benämnt Jungfruåsen, som är särskilt vackert utbildat och markant i landskapet.

Misterhultsåsen är en fortsättning på Hjortedsåsen, som avbryts vid kommungränsen söder om Slätemo. Åsen blir åter synlig vid Östra Ramnebo och fortsätter förbi Misterhults gård till Sandsböla, endast avbruten av bergspartier söder om Misterhults kyrkby. Gässhultsåsen löper längs västra stranden av Götemaren och förenas vid Sandsböla med Misterhultsåsen. Öster om Götemaren går ännu en mindre ås mellan Koppramåla och Kråkemåla. De tre åsarna är på många ställen omlagrade av vågor och är då mycket flacka.

En liten smal ås löper också mellan Kullen och Glabo norr om Oskarshamn. Åsens södra del är dock nästan helt utplånad efter en omläggning av nuvarande väg E22 på 1950-talets slut. Ännu en mindre ås går från Svalliden över Sandåsa till Sörvik. Dess bäst utbildade partier fanns på nuvarande västra industriområdet i Oskarshamn, men är nu nästan helt bortschaktade.

Vattendrag

Området avvattnas av tre större vattendrag: Emån, Virån och Marströmmen. Endast den sydligaste delen av Döderhults socken berörs av Emån, som tillsammans med biflödet Lillån utgör gräns mot Mönsterås kommun.

Virån löper centralt genom området och de flesta av kommunens sjöar tillhör dess vattensystem. Ån har två huvudgrenar, vilka förenas vid Åmötet norr om Stensjö by. Den ena grenen kommer från Tvingen och Storyttern, den andra från Hummeln. Ytterligare ett tillflöde från Skrikebo tillstöter söder om Stensjö by via sjön Stärringen.

Marströmmen består av en serie nästan sammanhängande sjöar i sprickdalslandskapet i norra Misterhult och mynnar ut i Gåsfjärden vid Solstadström. Utöver dessa tre vattendrag finns endast några smärre åar och bäckar med permanent vattenföring, t ex Applerumsån, Döderhultsbäcken, Skallarebäcken, Sörån och Norrån vid Figeholm, Laxemarsbäcken samt Götan.

Sjöar

Inom inlandssocknen Kristdala är andelen sjöar störst, medan sjöarna är få i kommunens östra delar. De största sjöarna är Götemaren, Hummeln, Illern, Tvingen och Storbrån, vilka alla är större än 2 km².

Götemaren är en relativt stor klarvattensjö öster om Misterhult. Arealen är 2,9 km² och största djupet 18 m. Sjön ligger endast 1 m över havets yta trots att dess utlopp, Götan, är ca 5 km långt. Sjön är näringsfattig, och det finns knappast någon bebyggelse i närheten av stränderna förutom vid Sandvik i söder, där också en liten badplats anlagts i anslutning till sandavlagringarna från Gässhultsåsen. Sjön omges i öster och sydost av en moränfattig granitplatå och sjöbotten är i anslutning till den jämn och grund, medan sjöns västra del är djup och av sprickdalskaraktär.

Hummeln är en klarvattensjö, bekant för sitt stora djup, som i en meteoritkrater i den södra delen uppgår till 61 m. Sjön sänktes ca två m vid sekelskiftet och upptar nu en yta om 5,5 km², vilket innebär att den är kommunens största sjö. Hummelns stränder är på de flesta ställen blockiga och branta. Strand- och bottenvegetationen är av den anledningen sparsam. Sjöns närmaste omgivningar visar stora kontraster i vegetationen, t ex från den karga tallskogen på Älgenäs till de rika lundområdena vid Humlenäs och Ekhult. Örnnäset skjuter ut i Hummeln sydost om Systertorp och söder om Kalknäset. Där finns rester efter en kalkugn, i vilken kalksten från Humlenäs bränts.

Illern är med sina 4,0 km² kommunens näst största sjö. Största djupet uppgår till 27 m. Sjön, som är mycket flikig, ligger söder om Åskögle by och den södra delen faller inom Hultsfreds kommun.

Slissjön är en i djupa sprickdalar nedskuren klarvattensjö. Största djupet är 33 m och arealen uppgår till 1,8 km². Från en nordlig del vid Slisshult, nära gränsen till Västervik, löper en nästan tre km lång, men bara 200 m bred arm mot Boda i sydost.

Storbrån sträcker sig från öster om Bråbo till Björnhult. Med arealen 2,2 km² är det kommunens tredje största sjö och nyttjas som vattentäkt för Oskarshamn.

Tvingen är en av kommunens största sjöar. Den är förenad med Storyttern genom ett kort vattendrag vid Karlsfors, där det tidigare funnits ett pappersbruk, en sågkvarn samt mjölkvarnar. Sjön är näringsfattig och stränderna merendels djupa.
Byarna intill Tvingen, nämligen Möllekulla, Dabbekulla, Libbekulla, Kalerum, Bankhult och Ytternäs, omges alla av ett omväxlande kulturlandskap. Åkrar och hagmarker ligger inpassade i det ganska kuperade landskapet. De ger ett ålderdomligt intryck då de ofta är oregelbundna och innehåller stora stenrösen.

Floar. Sjöar saknas nästan helt inom en halvmil närmast kusten. I stället finns där i den småbergiga terrängen många mindre vattensamlingar, som oftast torkar ut helt och hållet redan under normala somrar. De utgör ett karakteristiskt inslag i kustbandet och kallas i trakten för floar.

Data om de större sjöarna och vattendragen kan hämtas från VatteninformationsSystem Sverige .

Våtmarker

Våtmarkerna inom kommunen upptar på grund av topografin och den låga nederbörden ej så stora arealer. De utgörs mestadels av småkärr samt av mader vid de större vattendragen. Större myrområden med både mosseytor och kärrmarker finns framför allt i ett område mellan Gutsjön och Baggetorpskvarn samt nordost om Ishult.