• Start
•  Samlingar
• Museet
• Djur
• Växter
• Bibliotek
•  Samarbeten
• Årets växt
• Floraväktare
• Ölands flora
• Fenologi
• Fallebo gård
•  Egna projekt
• Jätteträd
• Kallkällor
• Torpväxter
• Orkidéinventering
• Kulturmiljöer
• Kulturminnen
•  Floristik
• Växtnytt
• Kommunflora
• Floristisk utforskning
• Vegetationstyper
• Flora 1900
• Flora 2000
• Floraförändringar
• Björnbär
• Äkta björnbär
• Krypbjörnbär
• Grönbladsbjörnbär
• Kryptogamer
•  Oskarshamnsnatur
• Naturvärden
• Geologi
• Djurvärlden
• Besöksmål
• Naturpromenader
•  Sällskapet
• Biologiska sällskapet
• Externa länkar
• Verktyg

Grönbladsbjörnbär

Skribent och foto: Åke Rühling

Grönbladsbjörnbär Rubus muenteri förekommer i Sverige nästan bara kring Oskarshamn, där det är vanligast i de södra delarna av staden. En växtplats upptäcktes nära Göteborg 1996. I övrigt har arten sin utbredning i nordvästra Tyskland. Grönbladsbjörnbär drar uppmärksamheten till sig genom de högt bågböjda skotten, vilka liksom blomställningarna är tätt beväpnade med böjda, vassa taggar. Småbladen är brett rundade och undersidan tätt hårig. Frukterna mognar sent och är inte särskilt välsmakande.

Vetenskapligt namn. Efter att av Scheutz (1871) ha publicerats under namnet R. thyrsoideus var. virescens upptogs växten som en varietet av klobjörnbär R. lindebergii var. viridis i Hartmans flora (1879). Av Lindeberg (1885) upställdes den som en egen art R. Scheutzii. Sedermera har Weber (1983) identifierat växten med R. muenteri.

Svenskt namn. I flororna går växten under det ganska intetsägande namnet grönbladsbjörnbär medan det alternativa svenska namnet oskarshamnsbjörnbär lancerades av Domeij i uppsatsen "Mönsteråstraktens växtvärld" (1948).

Först publicerades växten från Oskarshamn av Scheutz (1871) som R. thyrsoideus var. virescens. Hans första daterade belägg är från Oskarshamn 1861 (i UPS). Från 1878 och framåt finns många belägg samlade av A. Lund (i GB, LD, OHN, S).

Belägg från Oskarshamn med närmare specificerad fyndplats finns först in på 1900-talet: Vid fotogencisternen 1907, stadsparken 1919, St. Stångehamn 1924, Kristineberg 1934. Från Mönsterås (utan närmare lokalangivelse) är arten samlad första gången 1926 (Hedvall i LD), därnäst från Mörholma, strandäng 1940 (Domeij i LD och OHN).

Förekomst. Grönbladsbjörnbär växer mest på torra steniga ställen som vägkanter, berg, rösen och glesa ekskogar. Det förekommer rikligast i södra delen av Oskarshamns tätort. Mot sydväst kan man iaktta en koncentration längs den på 1960-talet nedlagda järnvägen mot Ruda. En västlig utpostlokal finns norr om Finsjö i Fliseryds socken. I Mönsterås finns spridda förekomster från Åsehorn söderut till Mönsterås bruk. Arten är noterad från 11 atlasrutor inom Mönsterås och Oskarshamns kommuner. Efter 1975 har grönbladsbjörnbär noterats inom 120 hektarrutor.

Rödlistad art. Grönbladsbjörnbär klassades på rödlistan 1995 som sårbar (VU), 2005 som missgynnad (NT).

Citerad litteratur återfinns i litteraturförteckningen.

---

Utbredningen av grönbladsbjörnbär i östra Småland. Äldre fynd avser tiden före 1975.
Fynden redovisas med upplösningen 1 km i rikets nät (RT 90).

 

Grönbladsbjörnbär kring Oskarshamn. Äldre fynd avser tiden före 1975.