Biologiska museet i Oskarshamn

Från våra exkursioner år 2011

Vårlöks-safari i stadsparken 12 april 2011

Årets första aktivitet utomhus utgjordes av en kort lunchpromenad i stadsparken för att studera de fyra vårlöksarter som växer där. Det stora dragplåstret är förstås luddvårlök Gagea villosa som växer i stora mängder där. Kanske är det en av landets rikaste förekomster. Luddvårlöken håller med förkärlek till nära stammarna av större lindar. De största bestånden finns utanför de sydöstra och nordöstra grindarna till gamla kyrkogården samt norr om fontänen nära kyrkan. Förutom den nämnda arten växer vårlök G. lutea, dvärgvårlök G. minima och ängsvårlök G. pratensis i parken. Luddvårlöken börjar blomma tidigt och genom att endast få blommor är utslagna samtidigt varar dess blomning betydligt längre än de övriga arternas. Ängsvårlöken blommar alltid sparsamt och det krävs ordentligt solljus för att de skall öppna sig riktigt bra.

Kallkällor längs Påskallaviksåsen 18 april 2011

I angenämt vårväder sökte vi upp några kallkällor längs Påskallaviksåsen mellan Tjuståsa och Sandshult. Utflykten inleddes med en exkurs till Kattelid för att se på mosipporna som stod i sin vackraste blom.


Ovan: Mosipporna blommar vid Kattelid. Till höger: Grankällan vid Ubbetorp.

Berit och Lennart Melin hade rekognoserat källor längs Påskallaviksåsen och kunde visa inte mindre än fyra stycken kring ett rätt kort avsnitt av åsen. På öppen mark, en bit väster om åsfoten, ligger Andrakekällan och Bragdkällan samt en obenämnd källa. Alla tre har kringgärdats med cementringar.

Öster om Åsen vid Ubbetorp ligger Grankällan, som har fått bibehålla sitt ursprungliga utseende, möjligen kompletterat med en gammal stenskoning. Från den verkligt vackra källa flödar vattnet rikligt ut i ett anslutande skogskärr.

Naturreservatet Späckemåla 10 maj 2011

Spackemala Vi besökte norra delen av det nybildade naturreservatet Späckemåla. Man når denna långsmala del av reservatet från södra delen av Misterhults samhälle. Branta bergryggar löper i nord-sydlig riktning. Mellan dem är vegetationen lundartad med örter som myska, blåsippa och underviol, vispstarr samt bredbladiga gräs som lundslok och hässlebrodd. Ett antal grova ekar står nedanför och alldeles intill bergbranterna. Uppe på bergryggarna har man därför ett bra tillfälle att studera den rika lav- och mosspåväxten på kronornas grova grenar.

På bergryggarna finns gott om senvuxna ekar. De har kanske inte så imponerande dimensioner men är sannolikt mycket gamla. På flera av dem växer lunglav. Ekticka förekommer på en del träd men särskilt rikligt i reservatet södra del. Vid basen på en gammal ek i dålig kondition hittade vi förliden höst den sällsynta och rödlistade svampen korallticka och fruktkropparna av den var ännu något sånär i behåll.

Alldeles väster om reservatets norra del ligger ödetorpet Johans hägnad eller Janshägnad. Husgrunden ligger på en hällmark, som kringgärdats med en imponerande stenmur. Bland kvarstående växter märktes syrén, påsklilja, trädgårdsiris och kaukasiskt fetblad.

Bilden till höger visar ett par ekar som växt samman med en kraftig gren flera meter över markytan.

De vilda blommornas dag 19 juni 2011

Klara fuling

De vilda blommornas dag arrangerades i år inom området kring Klara Fulings grotta. Med start vid Länsmansängen vandrade vi på gång- och cykelvägarna förbi platsen för den tidigare skidbacken fram till Klara Fulings grotta, där Rose-Marie Edinius berättade om Klaras liv.

Det som speciellt imponerar inom området är de branta bergväggarna, ofta vackert draperade med stensöta. Många andra arter av ormbunkar finns här, uppenbarligen gynnade av god vattentillgång i ravinerna. Vi kunde demonstrera träjon, skogsbräken, lundbräken, majbräken, örnbräken, strutbräken, ekbräken och hultbräken.

Från angränsande småhusområden har en hel del arter spritt sig in i den mer naturliga vegetationen, t ex vresros, spärroxbär, mahonia, lagerhägg och daggros. Åtminstone de två förstnämnda ökar i sådan omfattning att de kan bli ett problem.

Växter kring ödetorp 6 juli 2011

Vi besökte fyra ödeställen nordväst om Fårbo, nämligen Fagerhult, Målehult, Målelid och Sjömålen, vilka alla varit torp under Köksmåla. Sjömålen övergavs 1940 och de andra avfolkades troligen ungefär vid samma tid. Vid torpgrunder och på andra ödetomter kvarstår i regel ett flertal arter, vilka ursprungligen inplanterats som nytto- eller prydnadsväxter. Till den första kategorin hör fruktträd och bärbuskar, kanske också skogslök, som så ofta växer kring torpen.

Bland prydnadsväxterna har särskilt lökväxterna förmåga att hålla sig kvar länge. Vanligast är nog pärlhyacint, påsklilja och brandlilja men ofta står snödroppar, pingstlilja och krollilja kvar. Andra vanliga arter är vintergröna och kaukasiskt fetblad. Till prydnadsväxterna får också alm och lönn räknas, vilka har stått som vårdträd och sedan spritt sig runt torpställena.

Det finns mer att läsa om torpväxter under avsnittet Ödetomter.

Stenstoder vid Lillsjödal 8 september 2011

Stenstoder

Lillsjödal ligger i Högsby kommun, några kilometer från Berga station. Öster om Lillsjödal utgörs berggrunden av hälleflinta, ur vilken märkliga stenstoder skjuter upp. Dessa är i regel parallellepipediska med sin längsta sida i väst-ostlig riktning. Den största, som syns på bilden, är drygt 2 m hög och många andra mäter icke föraktliga 1–1,5 m.

Man antar att stenstoderna har bildats genom att delar av den rätvinkligt söndersprickande berggrunden pressats upp då nedsipprande vatten frusit.

Läs mer om stenstoderna i Beskrivning till jordartskartan 5G Oskarshamn NV öppnas i nytt fönster .

Naturreservatet Blomsfors 25 september 2011

Blomsfors naturreservat ligger 2 km norr om Baggetorps by, vid Viråns utlopp från Yttern. Det avsattes 2011 och har en landareal av 133 ha. Vi besökte Vidängarna i reservatets centrala del. Här är marken mycket blockig mellan små insprängda före detta åkrar. Området är bevuxet med blandskog med stort inslag av ek, både bergek och vanlig ek. Skötselplanen syftar till att utveckla ekdominans inom skogen.

Markvegetationen är rik med mängder av blåsippa samt inslag av tandrot och vårärt. Eftersom det finns mycket död ved och gott om gamla träd hittar man många tickor och andra vednedbrytande svampar. Bland förnanedbrytande svampar var pudrad trattskivling särskilt framträdande vid vårt besök.

Biologiska sällskapet i Oskarshamn

Sidan uppdaterad 2018-11-28