| Biologiska museet i Oskarshamn |
- Start
- Samlingar
- Museet
- Djur
- Växter
- Bibliotek
- Samarbeten
- Årets växt
- Floraväktare
- Ölands flora
- Fenologi
- Fallebo gård
- Egna projekt
- Jätteträd
- Kallkällor
- Torpväxter
- Orkidéinventering
- Kulturmiljöer
- Kulturminnen
- Floristik
- Växtnytt
- Kommunflora
- Kryptogamer
- Oskarshamnsnatur
- Naturvärden
- Geologi
- Djurvärlden
- Besöksmål
- Naturpromenader
- Sällskapet
- Biologiska sällskapet
- Program
- Dokumentarkiv
- Våra exkursioner
- Exkursioner 2009
- Exkursioner 2010
- Exkursioner 2011
- Exkursioner 2012
- Exkursioner 2013
- Exkursioner 2014
- Exkursioner 2015
- Exkursioner 2016
- Exkursioner 2017
- Exkursioner 2018
- Exkursioner 2019
- Exkursioner 2020
- Exkursioner 2021
- Exkursioner 2022
- Exkursioner 2023
- Intern information
- Externa länkar
- Verktyg
Från våra exkursioner år 2017
| Hjortberget | Rudalund | Äspenäs | Fårhagsberget | |
| Fenologi i Fallebo | Bjälebo | Strömsrum | Dragskärsåsen NY | |
| Hamnsanering | De vilda blommornas dag | Solstad gruva |
Mossor och lavar vid Hjortberget 2017-03-04
Vid Biologiska sällskapets första exkursion för året gjorde vi bekantskap med några av de mer lätt igenkännliga mossor och lavar som växer i lövskog vid Hjortberget i Oskarshamn.
Bland de bladmossor vi fann kan nämnas allémossa, fällmossa, palmmossa, rosmossa och skogspraktmossa. Av levermossor förekom särskilt lundlummermossa och vedblekmossa i vackra, svällande mattor.
På ekarna kunde vi iaktta skorplavar som bitterlav, blågrå mjöllav, gammelekslav och gul mjöllav. Bland busk- och bladformiga avar var särskilt arter som blåslav, gällav, näverlav, pukstockslav, skrynkellav och framför allt slånlav rikt företrädda.
Vi passade också på att bese kommunens största ek, vilken växer strax intill Hjortberget. Den mätte nu 742 cm i omkrets vid brösthöjd, vilket var 12 cm mer än vid föregående mätning, oktober 2001.
Fenologi i Fallebo 2017-04-01
Sedan år 2015 följer vi systematiskt växternas utveckling kring Fallebo gård. Vårt arbete sker inom ramen för det Svenska Fenologinätverket – Naturens kalender.
Längs en promenadslinga har vi märkt ut de träd och buskar, vars utveckling vi ämnar följa. I första hand uppmärksammar vid de arter som klassats som miljöindikatorer, till exempel al, asp, björk, hassel och sälg.
Vid årets första träff bekantade vi oss med de utvalda träden och buskarna. Hasselns hanhängen var nu tomma på pollen medan honblommorna som vanligtvar i god form, långt efter att pollenspridningen skedde kring månadsskiftet februari/mars. Klibbalen hade blommat i mitten på mars och hanhängena föll nu till marken.
Dagstemperaturen steg till 17 grader, vilket var 10 grader mer än tidigare i veckan. Därigenom utvecklades blomningen snabbt till exempel på alm där vi kunde notera att ståndarna sträckte sig och började släppa pollen (se bilden, som togs följande dag). Även vitsipporna började gå i blom i soliga lägen, men på vår observationsyta, som ligger på plan mark torde det dröja ännu ett par dagar innan man kan anse att blomningsfasen har inletts.
Hamnsanering i Oskarshamn 2017-04-20
Det pågår omfattande arbeten med sanering av hamnen i Oskarshamn. Stora mängder sediment, bemängt med tungmetaller och dioxiner, muddras upp och transporteras till en deponi där massorna täcks över och skyddas mot utlakning.
För att få närmare kännedom om verksamheten besökte vi projektkontoret i hamnen. Efter att projektets informatör Anna Kinch lämnat en både medryckande och åskådlig presentation av arbetena, förfogade vi oss upp på taket till Hamnens Hus, varifrån vi kunde beskåda den pågående verksamheten. Läs mer om projektet på www.renhamn.se 
Rudalund 2017-05-07
Rudalunds naturreservat i Högsby kommun bildades 2013. Dess naturvärden är främst kopplade till den öppna betesmarken i reservatets nordvästra del. Där finns ett stort antal jätteträd av ek och lind, vilka ger förutsättning för många arter av insekter, lavar, svampar och fåglar.
På en av de stora lindarna fick vi se ett stort exemplar av den ovanliga lunglaven Lobaria pulmonaria. I lindarna fanns det också gott om stora mistlar, om än inte så rikligt som närmare Högsby.
I de solvarma västsluttningarna blommade backsippor på två ställen, och vi kunde räkna till inalles omkring 30 plantor. Det var betydligt mindre äv vid föregående undersökningstillfälle, 2010, då 113 blommande plantor noterades.
Bland andra växter vi såg kan nämnas tre arter vårlök; vanlig vårlök, dvärgvårlök och ängsvårlök. I blom var också gullviva, skogsbingel, lungört, svalört, vitsippa och blåsippa medan mandelblom och hägg ännu var i knopp.
Bjälebo 2017-06-06
På nationaldagens förmiddag anordnade vi en exkursion kring Bjälebo i Bråbygden. Från Bråna följde vi en stig genom hagmark utmed östra stranden av Bjälebo våtmark för att återvända längs vägen som leder till Gullhanetorp.
Våtmarken kantas av ett bälte med mannagräs och högvuxna starrarter: blåsstarr, flaskstarr och bunkestarr. In mot fastmarken tillkommer gråstarr, harstarr, stjärnstarr och blekstarr.
Torrängarna är särskilt artrika på den halvö varpå den mäktiga, nu kullfallna Råbocketallen finns. Förutom vanliga arter som jungfrulin, gullviva och gökärt växer här vippärt, slåtterfibbla, spindelört, solvända och sträv nejlikrot. Dessutom fick vi se ett exemplar av den svårupptäckta ormbunksväxten månlåsbräken.
Den södra kanten av våtmarken betas och här blommade kärrbräsma, sumpförgätmigej, ältranununkel och ängsklocka.
På bilden ser vi några av deltagarna återvända från den halvö där Råbocketallen står längst i norr.
De vilda blommornas dag 2017-06-18
De vilda blommornas dag 2017 besökte vi Ärnemar och inriktade oss speciellt på att lära känna växter som kommit in i relativt sen tid med sjöfart eller annan trafik. På bilden ser vi blåeld, en art som expanderat mycket kraftigt under senare årtionden. På samma sätt förhåller det sig med ryssgubbe, kanadabinka, taggsallat och många andra. De är kända här redan under 1800-talet men har tills nyligen uppträtt i beskedligt antal.
En sentida inkomling, från millenieskiftet, är boerstånds, som nu uppträder i stor mängd i Gröndalsområdet. En annan art som också nådde oss ganska sent är sandtrav, vilken kom hit i samband med upprustning av järnvägen Oskarshamn-Nässjö på 1980-talet.
Under vandringen vid Ärnemar uppmärksammade vi ett 80-tal växter, varav majoriteten nått oss i ganska sen tid eller kommit ut från oding i trädgårdar. Här finns en förteckning över arterna 
.
Äspenäs 2017-07-04
Äspenäs ligger vid sjön Stor-Bråns nordvästra strand. Landskapet är småkuperat och det finns ganska stora marker i anslutning till sjön, vilka hålls öppna genom bete.
Det område vi besökte, en udde vid den västra gården, hade till stor del tidigare intagits av mindre åkrar men hade nu närmast karaktären av naturbetesmark. Här kunde vi se torrängsväxter som backnejlika, jordklöver, jungfrulin, ljus solvända och sträv nejlikrot. På de partier som ej varit utlagda till åker tillkom örter som backvicker, kattfot, slåtterfibbla Hypochaeris maculata och svinrot.
Kattfot är en art som har minskat mycket starkt under senare årtionden. Numera ser man oftast bara små bestånd om några få kvadratdecimeter och med få blommor. Här vid Äspenäs växte den dock i rejäla mattor om flera kvadratmeter.
På återvägen stannade vi till vid en skogsväg en kilometer norr om Äspenäs för att se ett par bestånd av slåttergubbe Arnica montana. Ett bestånd i kanten av en skogsväg visade mycket god föryngring på själva vägen, där skogsmaskiner glesat ut växtäcket. Det andra beståndet stod i en kraftledningsgata och blommade vackert, säkerligen en effekt av att ledningsgatan hålls öppen.
Strömsrum 2017-08-10
Vår utfärd till Strömsrum syftade till att besöka det pastorala landskapet längs Alsterån och se några av de ovanligare växter som finns där, nämligen safsa Osmunda regalis och vildris Leersia oryzoides. Safsan kantar ån i stora och högvuxna bestånd medan vildriset, som här har sin nordligaste förekomst på ostkusten, är betydligt blygsammare. Det växer på grunda strandpartier, gärna sådana som hålls öppna av kotramp. Vildriset blomvippor utvecklas mycket sent. De kräver en lång och varm sensommar och blomningen är ändå sparsam. Vi hade dock turen att få se några välutvecklade blomvippor.
Större delen av det område vi besökte intas av betesmark med imponerande stora ekar. Längre nedströms finns obetad mark kring Skyttes kulle (med rester av en medeltida kastal) och här är vegetationen lundartad med bland annat blåsippor, lungört, tandrot och vårärt under hassel och lind.
På hemvägen stannade vi vid Kronobäcks kyrkoruin för kaffepaus och för att se ett vackert bestånd av gråmalva. Här gjorde Vidar ett överraskande fynd av hylsnejlika Petrorhagia prolifera. Den växte på ett murkrön och på marken nedanför. Murkrönet var täckt med vit fetknopp. Möjligen har denna hämtats från Öland och hylsnejlikan följt med därifrån.
Solstad gruva 2017-09-02
Solstad koppargruva upptäcktes enligt traditionen redan på 1400-talet. Verklig gruvdrift upptogs 1630 då gruvan bröts ned till 13 m djup. Därefter låg den i lägervall till 1741 då verksamheten återupptogs och 1754 hade man nått ned till 76 m.
Efter flera ägarskiften köpte Cederbaum gruvan och nådde till 140 m, där malmen plötsligt tog slut. 1808 låg gruvan ånyo öde och efter ytterligare ägarskiften övertogs den 1863 av The Swedish Copper Company i Birmingham. Malmådern återfanns på 169 m djup men avbröts igen på 242 m för att återfinnas på 292 m djup. Malmen blev allt fattigare och uppfordringskostnaderna allt högre varför driften upphörde sedan man nått ned till 356 m.
Kortvarigt återupptogs verksamheten av Solstad Gruvaktiebolag 1895–1896. Bristen på koppar under första världskriget initierade utvinning av även kopparfattigare malmer. Firman Solstad Koppargruvor bildades 1915 och tog tillvara material från gruvväggarna och varphögarna. Firman byggde ett flotationsverk för att på platsen kunna anrika malmen. Denna verksamhet upphörde 1920.
Malmen i Solstadgruvan är högvärdig då den utgörs av kalkopyrit (kopparkis) med ringa inblandning av andra mineral. Gruvan har lämnat cirka 90 000 ton malm och kommer därigenom på tredje plats, efter Falun och Bersbo, bland de gamla svenska koppargruvorna.
Fårhagsberget 2017-09-10
Vid utfärden till Fårhagsbergets naturreservat, som ligger ungefär en mil väster om Oskarshamn, var avsikten att främst uppmärksamma svampar.
Större delen av reservatet intas av barrblandskog med en beståndsålder på omkring 150 år. Centralt finns ett bergsparti där de äldsta tallarna uppges vara cirka 250 år gamla.
Den gångna veckan hade varit regnig och vi möttes av en sällan skådad rikedom på svampar, både vad gäller individ- och artantal. Bland de ätbara svamparna var det påfallande gott om rimskivling Cortinarius caperatus (tidigare kallad rynkad tofsskivling Rozites caperata). Släktet spindelskivlingar Cortinarius var för övrigt företrätt av många olika arter, vilka helst ej skall hamna i grytan. Svart trumpetsvamp Craterellus cornucopioides sågs på många ställen och trattkantareller Cantharellus tubaeformis började redan dyka upp, de senare även förträdda av den helt gula formen var. lutescens.
Bland andra intressanta svampar kan nämnas broskboll Tremella encephala på en död tallgren och den paranta brandtickan Pycnoporellus fulgens på en högstubbe av gran. Den bjärt rödfärgade slemsvampen glansgryn Leocarpus fragilis sågs på en smal granstam.
Dragskärsåsen 2017-10-08
Åsen vid Dragskär utgör den ostligaste delen av Tunaåsen. Större delen är bevuxen med högstammig tallskog men det finns också öppna partier med torrängsvegetation.
På åsen finns flera fornlämningar, till exempel mäktiga rösen från järnåldern. Mindre framträdande är husgrunder från den medeltida gården Fittjehammar.
Bland arter vi såg kan nämnas gullpudra Chrysosplenium alternifolium vid en källa och anslutande alkärr. Strax intill klängde murgröna Hedera helix högt upp i ekarna. Det fanns gott om blomställningar men det verkade som om hösten vore för kall för att blommorna skulle kunna slut. Svamptillgången var fortfarande god och en stor blomkålssvamp Sparassis crispa sågs vid basen av en gammal tall.
Detta var vår sista exkursion för året och vi hann lagom avsluta vid stranden innan kall nordanvind och regn drog in.
| Biologiska sällskapet i Oskarshamn | Sidan uppdaterad 2018-01-01 |