Biologiska museet i Oskarshamn |
Stadsparken | Virån | Ärnemar, skärgårdsväxter | Götehult | |
Invasiva växter | Vilda blommornas dag | Björnbär vid Västervik | Södra Vånevik NY | |
Sjömålen | Råsvik | Träthult |
Vårdagjämningen bjöd på gråväder och under vår promenad i stadsparken och närliggande grönområden var det mest några blommande buskar som föll i ögonen, som körsrbärskornell Cornus mas och trollhassel Hamamelis virginiana.
Almsjukan fortsätter att härja och en stor angripen alm invid stadsparkens scen hade nyligen fällts.
Bland tidigblommande lök- och knölväxter var det egentligen bara snödroppar och vintergäck som hunnit i blom. I synnerhet vintergäck tycks ha ett bra år med rejäla, kraftiga plantor.
Dagens exkursion syftade till att visa några av de invasiva växter som uppträder i stadsnära miljö. Arter med vintergröna blad är särskilt lätta att få syn på vid denna tid på året, då andra buskar och träd ännu inte har lövats. I det område vi besökte, Humlekärrshult och södra Fallebo, är förekomsten av lagerhägg Prunus laurocerasus särsklt markant, såväl odlad i trädgårdar som fågelspridd till omgivande skogar och bryn. Plantskolorna salubjuder en mängd olika sorter med bland annat varierande form och färg på bladen, från bildens smala mörkgröna blad till äggformiga, gulgröna blad, vilka alla uppträder som förvildade. I naturen växer lagerhägg snart ut till rejält stora buskar och som lätt giftiga hålls de inte tillbaka av till exempel rådjur eller andra fiender.
Bland andra vintergröna växter som ökat markant på senare tid uppmärksammade vi järnek Ilex aquifolium, mahonia Mahonia aquifolium, idegranar Taxus (troligen både japansk idegran och hybrididegran) samt den krypande vintergrönan Vinca minor.
Förvildade oxbärsarter förekommer rikligt med spärroxbär Cotoneaster divaricatus i ledningen, följt av häckoxbär C. lucidus, rynkoxbär C. bullatus och krypoxbär C. dammeri.
Några andra vedartade växter värda att nämna är klasespirea Spiraea x billardii, armeniskt björnbär Rubus armeniacus samt häggmispelarterna Amelanchier confusa och spicata.
Vid ödetorpet Sjömålen norr om Fårbo började marken kring torpruinen att röjas år 2003. Vi besökte området år 2010 och kunde se goda resultat av restaureringen. Sedan ytterligare 14 år gått har den öppna marken kring tomten vidgats och en örtrik flora utvecklats. Anslutande skogspartier har delvis röjts, framför allt på gran, och strövstigar har markerats. Mest slående vid besöket var den stora mängden gullvivor och vackert blommande vårärt i skogen. Blåsippornas tid var visserligen förbi men mängden av frodiga plantor antydde att blomningen varit sällsport kraftig.
Dagens utflykt till Viråns nedre del avsåg att informera om vattendragets höga naturvärden. Under ledning av personal från länsstyrelsen fick vi, med början nära åns utlopp vid Virbo, kännedom om främst Viråns fiskfauna. Flera åtgärder för att underlätta fiskvandringen har genomförts och planeras. Så ämnar man till exempel riva en fördämning till ett numera nedlagt vattenkraftverk vid Virkvarn.
En botanisk bonus var upptäckten av ett stort bestånd lungrot Blitum bonus-henricus vid Virkvarn. Vi får inte heller glömma de sedan lång tid tillbaka rika förekomsterna av sibirisk nunneört Corydalis nobilis, värflenört Scrophularia vernalis och uppländsk vallört Symphytum × uplandicum kring Virbo herrgård.
De vilda blommornas dag syftar till att lära deltagarna känna igen några av våra vilda växter. Årets vandring var förlagd till Hycklinge hage, som sköts av Döderhults naturskyddsförening. Gynnsamma väderleksförhållanden hade bidragit till en frodig, art- och blomrik vegetation.
Bland ovanligare och rödlistade arter kan nämnas slåtterfibbla Arnica montana (bilden, fridlyst!), backklöver Trifolium montanum, backsmörblomma Ranunculus polyanthemos, svinrot Scorzonera humilis, vippärt Lathyrus niger. Orkideerna tycks också ha ett gott år med riklig blomning av Jungfru Marie nycklar Dactylorhiza maculata subsp. maculata, grönvit nattviol Platanthera chlorantha och ängsnattviol Platanthera bifolia subsp. bifolia.
Söder om Kristdala, vid sjön Hummeln, ligger Råsvik med en väl besökt badplats.
På Råsnäsudden, alldeles intill badet, återfinns flera fredade och rödlistade arter, vilka vi följer upp och rapporterar vidare till floraväktarverksamheten.
Ryl Chimaphila umbellata återfinns i två grupper nordost om badplatsen. Minst 250 bladrosetter sågs, men inga enda med blommor.
Knärot Goodyera repens växer sparsamt på uddens östra del. Vi kunde bara hitta tre blommande exemplar.
Purpurknipprot Epipactis atrorubens förekommer kring udden med ett tiotal blommande stjälkar.
Skogsknipprot Epipactis helleborine har påfallande varierande blomfärg, från grönaktig till köttfärgad, stundom så mörk att den närmar sig purpurknipprotens färg. Det fanns minst 30 blommande stjälkar. Många växer intill stigar och på vägkanterna och blir därför lätt nedtrampade eller överkörda.
Slåtterfibbla Hypochaeris maculata växer rikligt i tallskogsbrynen längs infartsvägen. Vi kunde räkna in omkring 25 plantor.
Ryl är rödlistad som starkt hotad, kategori EN.
Knärot är rödlistad som sårbar, kategori VU.
Slåtterfibbla är rödlistad som nära hotad, kategori NT.
Knärot, purpurknipprot och skogsknipprot är som alla orkidéer fridlysta.
Vid Ärnemar, nära Oskarshamns södra hamnområde, finns goda möjligheter att till fots komma ut på en serie av mindre öar. De är nämligen sinsemellan förbundna med en smal vägbank som primärt tjänar som skydd för en småbåtshamn.
Tack vare en säsong utan besvärande torrperioder var växtligheten väl utvecklad med rik blomning. Särskilt påfallande var de stora bestånden av klibbglim Silene viscosa. Bland andra högväxta arter kan nämnas strandaster Tripolium pannonicum subsp. tripolium, strandkvanne Angelica archangelica subsp. littoralis, strandvänderot Valeriana sambucifolia subsp. salina, vejde Isatis tinctoria samt åkermolke Sonchus arvensis.
Med mer blandade känslor kunde vi se några invasiva arter som sprider sig: bland andra boerstånds Senecio inaequidens och vresros Rosa rugosa.
Exkursionen kring Västervik avsåg i första hand att bibringa floraväktarna kunskap om hur man känner igen områdets rödlistade björnbärsarter samt att visa var de växer. De arter som ingår i övervakningsprogrammet är pyramidbjörnbär Rubus pyramidalis, skuggbjörnbär R. sciocharis, smålandsbjörnbär (bilden ovan) R. vigorosus samt västerviksbjörnbär R. vestervicensis. Rödlistad (NT) är också sprengelsbjörnbär R. sprengelii.
Under ledning av Tomas Burén fick vi dessa arter demonstrerade liksom många andra björnbärsarter, speciellt de på Lucerna som kommit in med timmer från västeuropa.
Vid Träthults by, sydost om Kristdala, finns en vandringsled, som huvudsakligen går genom naturbetesmarker. Vid vår utfärd följde vi denna led, för att avsluta vid gårdsmuseet i Träthult (bilden).
Markerna är väl betade och särskilt på höjdpartiet Enebråna kännetecknas de torrare partierna av vidsträckta mattor av gråfibbla Pilosella officinarum samt ljust solvända Helianthemum nummularium subsp. nummularium. Här och var kunde vi se blommande jungfrulin Polygala vulgaris, sträv nejlikrot Geum hispidum samt spindelört Thesium alpinum.
Götehults by i Misterhult omfattade tidigare under 1900-talet tre lantgårdar. En av dem brukas ännu och på dess ägor betas markerna av kor och får. Här håller man också på att återställa våtmarker och det finns även en vandringsled med informationstavlor.
Terrängen är ganska kuperad med ett påfallande inslag av lera. Högläntare delar är ofta blockrika med ett starkt inslag av lind bland lövträden. I området har vi ocskå noterat ett antal jätteträd, det vill säga träd som i brösthöjd mäter över 314 cm i omkrets.
Vid vårt besök led vegetationen av en utpräglad sensommartorka, men på naturbetesmarken kunde vi ändå se darrgräs Briza media, jordklöver Trifolium campestre, jungfrulin Polygala vulgaris och kattfot Antennaria dioica. Rödlånke Lythrum portula påträffades i sällan skådad mängd i en av de nyskapade våtmarkerna samt i anslutande leriga diken.
Årets avslutande exkursion hade vi förlagt till Södra Vånevik. I området finns flera promenadstigar anlagda, vilka leder till olika veksamhetsplatser för Våneviks tidigare stenbrytarindustri.
Vid badplatsen kunde si se hur råttsvingel Vulpia myuros slagit upp sedan man påfört ny sand för ett par år sedan. Litet mer anslående för ögat var en planta av marviol Cakile maritima, som växte vid en stenkaj. Denna art, som är är ganska vanlig på sandstränder har på senare tid setts då och då även i vår klippskärgård.
Växtligheten bjöd vid denna tid på året naturligtvis inte så mycket sevärt men i stället tilldrog sig fågellivet intresset med bland annat gässens flyttsträck.
Vår promenadrunda förde oss också upp till utsiktsberget (bilden) varifrån vi kunde njuta av den begynnade höstfärgningen.
Traditionsenligt och i angenämt solsken högtidlighöll vi kanelbullens dag vid det avslutande kaffet på badplatsen.
Biologiska sällskapet i Oskarshamn | Sidan uppdaterad 2024-10-09 |