Biologiska museet i Oskarshamn

Från våra exkursioner år 2012

Djurhult	Vilda blommornas dag	Finsjö
Stensö hälsokälla	Ängsmossen	Sulegångskvarn
Hällveberg	Björnbär	Mosippa
Lämmedal	Runnö

Kulturlandskapet vid Djurhult 18 mars 2012

Djurhult

Årets första exkursion gick till Djurhult där vi vandrande genom de vidsträckta och vackra betesmarker som Åke Lundqvist återskapat och hävdar. Markerna är mycket rika på stenblock och dessa har lagts upp på berghällarna, ofta som mycket välgjorda murar. Lövträden, speciellt lind, är storvuxna och bär spår av tidigare hamling. Området betas kraftigt av nötkreatur, vilka effektivt håller undan buskuppslag och annan oönskad vegetation.

Stensö hälsokälla vid Kristdala 29 april 2012

Sedan lång tid tillbaka har den källa som ligger söder om Stensö prästgård varit känd som en trefaldighetskälla, det vill säga en källa där man samlades och offrade under midsommarnatten och där inte minst ungdomen roade sig. Under 1800-talet utnyttjades källan med sitt järnhaltiga vatten för organiserad brunnsdrickning och området hålls nu i stånd genom hembygdsföreningens försorg. Vid vårt besök hade vi förmånen att få lyssna till Annika Helander, som berättade om hälsokällan och traditionerna kring den.

Källan ligger i ett lundområde med rik vegetation där vitsipporna blommade som bäst, liksom vätteros vilken finns i stort antal här. Nordlundarv, som har sin enda växtplats inom Oskarshamns kommun här, fick vi också se även om den hade ett par veckor kvar till blomning. Fuktig väder gjorde att mossorna var särskilt framträdande och mängden av krushättemossa imponerade, inte minst då denna kuddbildande art växte på smala hasselgrenar.

Vi fortsatte till parken vid Stensö, där vi under Annikas ledning vandrade runt på de många och vindlande små gångarna. Parken anlades under 1800-talets början av Carl Meurling och under de högstammiga träden finns bord och bänkar av sten upplagda, liksom flera minnesstenar och inskriptioner på stenblock. Även här är vårfloran vacker med blåsippor, vitsippor och liljekonvalj, vilka på sommaren efterträds av lundgräs som hässlebrodd, lundgröe och lundslok.

Dvärgbjörk vid Hällveberg 22 maj 2012

På den internationella dagen för biologisk mångfald gjorde vi en kvällsutfärd till Hällveberg i närheten av Fårbo för att se på dvärgbjörk. Arten är mycket ovanlig i våra trakter, och inom kommunen tidigare bara känd från en plats, Älgenäset i sjön Hummeln.

Vid Hällveberg upptäckte Ingemar Andersson dvärgbjörk föregående år och kunde nu visa oss en ganska riklig förekomt på en liten mosse helt nära Ostkustledens övernattningsstuga. Här växer ett hundratal dvärgbjörkar bland skvattram, odon, tranbär, rosling, ljung, tuvull och andra arter karakteristiska för näringsfattiga mossar.

Lämmedals blivande naturreservat 2012-06-02

Eftersom vi nyligen fått handlingar kring ett planerat naturreservat vid Lämmedal för yttrande, ändrade vi målet för dagens exkursion från Djupeträsk till Lämmedal. Det blivande reservatet ligger nordost om byn och har en yta på 72 hektar. Vi ägnade oss huvudsakligen åt ädellövskogen i områdets södra del, där floran är synnerligen rik och varierande. Särskilt anslående är ett stort bestånd med ramslök, vilket vi tidigare har presenterat i avsnittet Växtnytt.

Det finns mycket död ved inom reservatet och redan nu visade sig åtskilliga vedsvampar, till exempel föränderlig tofsskivling Kuehneromyces mutabilis, svavelgul slöjskivling Hypholoma fasciculare och svavelticka Laetiporus sulphureus.

De vilda blommornas dag 2012-06-17

De vilda blommornas dag arrangerade vi i år vid Kristineberg, en stadsdel som vi inte uppmärksammat så mycket förut. Med start vid Karlsborgsvägen gick vi österut på gång- och cykelvägar över före detta åkermark och genom blockig ekskog för att via en utfyllnadsmark komma åter till startpunkten.

Under vandringen hade vi förmånen att få lyssna till Magnus Ekstrand, som berättade om äldre tiders Kristineberg, innan det omvandlades till ett modernt bostadsområde.

På utfyllnadsmarken såg vi en stor mängd olika rosor, bland annat daggros, glansros, luddros, nyponros, stenros, vresros och äppleros. De torra vägslänterna visade upp arter som backvial, jungfrukam, rotfibbla, ryssgubbe, strimsporre, vallkrassing samt silverarv och dess hybrid med fältarv.

Orkidéer på Ängsmossen 2012-07-04

Mossnycklarna på Ängsmossen blommade som bäst vid vår exkursion. På den relativt lilla del av mossen som vi besökte kunde vi räkna många hundra kraftiga exemplar.

Ett annat trevligt fynd var höstspira som likaledes fanns i hundratals exemplar. Många av dem var tyvärr avbitna, sannolikt av rådjur. Som namnet antyder är höstspiran senblommande och det verkade som om blomningen skulle dröja minst tre-fyra veckor.

Bland andra arter, karakteristiska för fattigkärr. märktes dystarr, trådstarr, rundsileshår, storsileshår, tranbär, rosling, kallgräs och vitag. Den senare hade nätt och jämnt börjat gå i blom, medan snip som också växer här ännu inte var i identifierbart skick.

Som en fin avslutning på utflykten upptäckte vi ett bestånd med 70 rylplantor i vägkanten, precis där vi hade parkerat.

Björnbär kring Västervik 2012-07-07

Trakten kring Västervik är känd för att hysa ett stort antal björnbärsarter. Förutom sedan länge etablerade arter har många nya kommit in i samband med import av stormfält timmer under 1900-talets slut. Timret lagrades på Lucerna och där växer också några andra arter som troligen har samma ursprung, bland annat klängnunneört och lundgamander. Tomas Burén demonstrerade björnbären och vi antecknade följande arter:

Bertramsbjörnbär	R. bertramii	Smålandsbjörnbär	R. vigorosus
Gyllenbjörnbär	R. aureolus	Spirbjörnbär	R. grabowskii
Kilbjörnbär	R. silvaticus	Sprengelsbjörnbär	R. sprengelii
Knippbjörnbär	R. fasciculatus	Storbjörnbär	R. gratus
Konbjörnbär	R. platyacanthus	Surbjörnbär	R. sulcatus
Pyramidbjörnbär	R. pyramidalis	Sötbjörnbär	R. plicatus
Rostbjörnbär	R. pedemontanus	Taggbjörnbär	R. senticosus
Skuggbjörnbär	R. sciocharis	Webers björnbär	R. henrici-weberi
Skönbjörnbär	R. rubercadaver

Runnö 2012-07-25

Årets skärgårdsutflykt gick till Runnö. Förutom våra egna medlemmar mötte 25 öbor upp och följde med på en promenad genom den särpräglade hällmarkstallskogen ned till öns sydligaste del vid Skatudden och Ekenäseudden.

Runnös berggrund utgörs av sandsten som är mycket svårvittrad, fattig på näringsämen samt kemiskt sur. Hällmarkstallskogen är därför särdeles artfattig. Till de kärlväxter som kan hävda sig hör bland annat gräs som kruståtel, bergven och stagg. En annan art med låga näringskrav är stubbtåg, som ses här och där på stigarna men eljest är mycket ovanlig i vår kommun.

I skarp kontrast till den i sin ödslighet imponerande tallskogen står de artrika uddarna på öns södra del. Här löper den nästan plana hällmarken ut mot sjön. Hällarna är tätt uppspruckna och i springor och bergskrevor har en art- och färgrik vegetation kunnat etablera sig. Här blommar kustarun och dvärgarun med skära blommor, klöverärtens och käringtandens gula blommor lyser fram och en solig dag som på vår utflykt var knutnarven översållad med vita blommor. I klippspringorna finns det gott om strandkämpar, en art som har sin nordgräns på ostkusten just här.

Där sötvatten flöder ut mot havet blir växtligheten mycket frodig och här tillkommer arter som strandlysing och hampflockel. Den senare hade just börjat slå ut och lockade i det soliga vädret till sig en mängd fjärilar, inte minst den paranta arten påfågelsöga.

Nära Skatudden stötte vi på en inte förut beaktad jätteek, det vill säga att träd med omkrets över 314 cm. I avsaknad av måttband fick vi, som bilden visar, söka skatta omkretsen i famnar, och landade på 2 famnar, det vill säga ca 360 cm.

Finsjö 2012-08-26

I sitt nedre lopp söker sig Emån fram i en småkuperad, bergig terräng. Därigenom uppstår många förgreningar, kvillar, där vattenkraften utnyttjats sedan långt tillbaka i tiden. Vår exkursion gick till en relativt sentida anläggning, Finsjö nedre kraftverk. Det anlades 1903 och kraftverkets ursprungliga byggnader används ännu.

Från dammvallarna kan man bekvämt studera den artrika floran längs Emån. I strandkanten växte flera arter ur de flockblomstrigas familj: kärrsilja, strätta och vattenmärke samt den dödligt giftiga sprängörten.

På vattenytan flyter rikligt med dyblad, som ser ut som näckrosblad i miniatyr. På många ställen finner man blomvass, som nu höll på att avsluta sin blomning.

Sulegångskvarn 2012-09-16

Vår septemberexkursion gick till Sulegångskvarn, väster om Fårbo, där vi vandrade längs Virån. Terrängen är blockig och delvis bevuxen med ädellövskog. Vårblommande lundarter som blåsippa, myska, lungört och sårläka förekommer rikligt.

Här fick vi också se en stor och väl bibehållen tjärdal, som Christer Ek nyligen hade upptäckt.

Längs en stig påträffade vi tidigare i månaden det mycket ovanliga lundgräset skogssvingel.

Ängsvädd var en av de få växter längs ån som ännu blommade medan andra paranta arter som hampflockel, svärdslilja och ängsruta var förbi. Smalkaveldun är inte så ovanlig i detta avsnitt av Virån och bildar här rätt vidsträckta vassar.

En höjdpunkt under vandringen var att få se en bäverhydda. Den tycks visserligen vara övergiven sedan några år tillbaka, men relativt färska gnagspår på träd tyder på att bäver ännu finns i trakten.

Bevara mosippan 2012-10-18

Den avslutande exkursionen för året ägnade vi åt att studera olika metoder för att främja mosippan, en art vars förekomst gått starkt tillbaka under senare tid.

I trakten kring Fågelfors har Thomas Gustafsson genom manuell markberedning kring befintliga plantor försökt underlätta mosippans frögroning. Det förefaller nämligen vara så att mosstäcket samt ljung och andra ris är mycket hinderliga för att fröna skall kunna gro och utvecklas vidare. Ett måttligt slitage på markytan verkar vara gynnsamt. Blottad råhumus kan dock snabbt bli överväxt med alger, lavbålar och mossgroddar vilka förkväver unga mosippeplantor.

Antalet plantor som grott på de olika ytorna har varierat mycket och vi är ännu inte på det klara över varför utfallet är så skiftande. Det förefaller som om det bästa resultatet återfinns kring de plantor som står intill stigar medan groningen inne i skogsbestånden går mycket sämre.

Biologiska sällskapet i Oskarshamn

Sidan uppdaterad 2016-11-26