Biologiska museet i Oskarshamn

Från våra exkursioner år 2009

Ölvedal den 20 juli 2009 – fjärilar

Fjärilsexkursionen vid Ölvedal gynnades av bra väder, och många fjärilar visade sig. Vi såg 12 olika arter varav de flesta uppträdde i ett stort antal individ. Arter som vi mötte för första gången under våra fjärilsexkursioner var citronfjäril, vitfläckig guldvinge, ängspärlemorfjäril, skogsgräsfjäril och sandgräsfjäril. Ett par andra iögonfallande insekter var metallvingesvärmare och mindre bastardsvärmare. Marken var rejält blöt efter tidigare regn och en mängd smågrodor skuttade kring. Yngel av en mer exklusiv amfibie, stor vattensalamander, fanns i en liten damm.

Ölvedal

Göran Ullman visar yngel av stor vattensalamander.


Mindre bastardsvärmare Zygaena viciae		Metallvingesvärmare Adscita statices

Ösjökärr den 2 augusti 2009 – myggblomster

Ösjökärr ligger 8 km rakt väster om Fårbo. Ösjökärr är ett stort våtmarkskomplex, där öppna kärr bildar en mosaik med skogsklädda holmar och där sumpskogar gränsar till fastmarken. I det stora sammanhängade myrområdet finns kärr som består dels av öppna vitmossemattor, dels av partier med välutvecklat fältskikt samt enstaka träd och buskar.
Vid Ösjökärr påträffades den lilla orkidén myggblomster Malaxis paludosa vid den våtmarksinventering som genomfördes i länet i början på 1980-talet. År 2008 lyckades Sören Mjösberg återfinna arten i detta rätt svårframkomliga område. Vid dagens exkursion, som Sören förberett bland annnat genom att spånga de blötaste passagerna, fick vi se 10 välutvecklade individ. De större av dem mätte ca 15 cm, vilket är mycket för denna art. Myggblomster är en rödlistad art och som alla orkidéer fridlyst.
På återvägen från kärret fann vi knärot Goodyera repens i stor mängd i en mossrik granskogssluttning nordost om Brolund och intill vägen Baggetorp – Baggetorpskvarn. Knäroten blommade som bäst och uppskattningsvis fanns det minst 500 i blom samt en stor mängd bladrosetter.

Furö den 8 augusti – strandzonens alger och blomväxter

I bästa tänkbara väder besökte vi Furö utanför Oskarshamn. På väg till hällmarksstranden på öns norra sida passerade vi extremt artfattig mark med kruståtel som enda kärlväxt samt med renlavar och mossor i bottenskiktet. Den kambriska sandstenen löper trappstegsvis ut i havet och här ryms en stor mängd arter. Särskilt rikligt förekom klibbglim, där en del exemplar ännu var i blom. På väg upp mot öns centrala del passerade vi ett vidsträckt bestånd med blåhallon. Arten finns bara på helt få ställen i kommunen och förekomsten på Furö är den i särklass rikaste.

På öns högsta punkt finns gravrösen av omtvistad ålder, och överraskande nog ligger en källa i sluttningen strax intill dem. Ute på Södra Ö, som numera hänger ihop med Furö, letade vi förgäves efter axveronika. Efter upphört bete utarmas den tidigare torrmarksfloran alltmer och enbuskarna växer ihop till allt större snår. Förhoppningsvis finns axveronikan kvar i icke blommande exemplar och kan slå upp igen om markerna röjs och åter betas. På klapperstranden vid Stenbrytarvillan växte taggsallat, en expansiv art som nu nått ut till denna rätt isolerat liggande ö.

I viken på Furös västra sida, som har sand- och grusbotten, ägnade vi oss åt de alger som växte där. Vikens grusiga botten var från och med en meters djup tätt beväxt med bandtång. Namnet till trots är det en kärlväxt, och här var den bara ett par decimeter hög. Bland rödalgerna dominerade rödsläke Ceramium helt men i de flesta fall med lösslitna döda tussar. Blåsstång var naturligtvis den vanligaste brunalgen. Lätt att identifiera var sudare Chorda filum, vilken växte ganska grunt och fästad på småstenar. Svårare att bestämma i fält är de bruna 'tofsarna' men man kan räkna med att den vanligaste arten är molnslick Ectocarpus siliculosus. På de klippstränderna vi passerat tidigare dominerade grönalger nära vattenbrynet. Skyddade i klippspringor växte tarmtång Enteromorpha intestinalis och mer exponerat grönslick Cladophora glomerata.

Ernemar 7 november 2009 – bergarter och blommor

Sällskapets geologiska studier inleddes med en genomgång inomhus i oktober. Den följdes nu upp med en första exkursion, som gick till Ernemar. Under Lennart Karlssons ledning bekantade vi oss med de i trakten förhärskande bergarterna, graniter med olika övergångsformer mot gnejs. De ingående mineralen är fältspat, biotit och kvarts. Kristallstorleken varierar mycket och fältspaten bildar ibland stora "ögon". Även mineralet epidot kunde ses som smala gröna sprickutfyllnader. I några branta partier fann vi fina exempel på diabasgångar i graniten. Vacker kvartsläkt breccia – en bergart som innehåller vassa bitar av olika mineral och som hålls samman av kvarts fanns som smärre block. Ditforslade bitar av grå och rödbrun kalkspat studerades och vi kunde konstatera att detta mineral fräser med saltsyra.

Bland ovanligare växter såg vi boerstånds, som först upptäcktes i detta område 2007 och nu tycks vara under spridning framför allt ostvart, i den förhärskande vindriktningen. I Ernemar bergtäkts fuktiga botten växte tätt med smalfräken, en art som upptäcktes som ny för kommunen så sent som i oktober 2009. Strax intill finns kommunens enda bestånd med rosendunört. Som avlsutning på det geologiska momentet besåg vi isräfflor på rundhällarna nära bron ut mot Tälleskär.

Biologiska sällskapet i Oskarshamn

Sidan uppdaterad 2016-11-26