| Biologiska museet i Oskarshamn |
- Start
- Samlingar
- Museet
- Djur
- Växter
- Bibliotek
- Samarbeten
- Årets växt
- Floraväktare
- Ölands flora
- Fenologi
- Fallebo gård
- Egna projekt
- Jätteträd
- Kallkällor
- Torpväxter
- Orkidéinventering
- Kulturmiljöer
- Kulturminnen
- Floristik
- Växtnytt
- Kommunflora
- Kryptogamer
- Oskarshamnsnatur
- Naturvärden
- Geologi
- Djurvärlden
- Besöksmål
- Naturpromenader
- Sällskapet
- Biologiska sällskapet
- Program
- Dokumentarkiv
- Våra exkursioner
- Exkursioner 2009
- Exkursioner 2010
- Exkursioner 2011
- Exkursioner 2012
- Exkursioner 2013
- Exkursioner 2014
- Exkursioner 2015
- Exkursioner 2016
- Exkursioner 2017
- Exkursioner 2018
- Exkursioner 2019
- Exkursioner 2020
- Exkursioner 2021
- Exkursioner 2022
- Exkursioner 2023
- Intern information
- Externa länkar
- Verktyg
Från våra exkursioner år 2016
| Fenologi i Fallebo | Uvö | Horvan | Saltvik–Maren | |
| Figeholms naturreservat | Smörbollsjakt | Virum | Fenologi i Fallebo NY | |
| Fenologi i Fallebo | De vilda blommornas dag | Ödängla |
Fallebo gård, fenologi 2016-03-22
Efter förberedande undersökningar 2015 börjar vi nu systematiskt följa växternas utveckling kring Fallebo gård. Vårt arbete sker inom ramen för det Svenska Fenologinätverket – Naturens kalender.
Längs en promenadslinga har vi märkt ut de träd och buskar, vars utveckling vi ämnar följa. I första hand uppmärksammar vid de arter som klassats som miljöindikatorer, till exempel al, asp, björk, hassel och sälg.
Vid vår första träff bekantade vi oss med de utvalda träden och buskarna. Hasselns hängen började släppa pollen för en månad sedan och var nu tomma, medan honblommorna var i god form. Klibbalen hade just i dagarna gått i blom, medan sälgens hängen ännu inte visade något tendes att svälla.
Dagens utflykt kommer att följas upp den 24 april då vi främst ägnar oss åt lövsprickning, den 29 maj då vi fokuserar på blomningen hos träd och örter. Sista gemensamma runda är planerad till 9 oktober då vi bedömer höstfärgning och lövfälning.
Figeholms naturreservat 2016-04-17
Figeholms naturreservat är ett bland de största inom kommunen och omfattar 222 ha. Det är också lätt tillgängligt genom att det ligger alldeles intill bebyggelsen i Figeholm och genom att drt finns väl markerade och lättgångna stigar i reservatet.
Vegetationen utgörs till stor del av ädellövskog med ek, ask och lind samt en undervegetation dominerad av hassel. De äldre askarna och lindarna har alla varit hamlade. På flera av dem växer vackra exemplar av lunglav.
Vid vårt besök var det vitsippornas blomning som dominerade synintrycket. Bland sipporna fanns också blommande svalört samt mängder med tandrot som dock ännu inte hunnit gå i blom. Det hade inte heller ramslöken gjort, en art som brett ut sig kraftigt under senare tid.
Marken är påfallande blockrik och i de högre, mer öppna partierna i söder finns det gott om blåsippor. Här har också en del tidiga lökväxter från angränsande trädgårdar vandrat in, till exempel vårstjärna, tidig vårstjärna och rysk blåstjärna.
Fallebo gård, fenologi 2016-04-24
Vid årets andra fenologiexkursion vid Fallebo gård ägnade vi oss åt trädens lövsprickning och blomning. De senaste dagarna hade varit rätt kyliga, och tidigt på morgonen hade blötsnö piskat ned.
Bladen på hassel, klibbal och vårtbjörk hade skjutit fram och börjat veckla ut sig, men ännu inte i sådan omfattning att träden såg gröna ut. Hängena på en och annan vårtbjörk hade sträckt sig så att ståndarknapparna syntes och nätt och jämnt börjat lämna pollen. Några lönnar hade fullt utvecklade blommor medan almens och sälgens blomning var förbi.
Uvö 2016-05-21
Uvö, som ligger nära Lilla Saltvik, är ett kommunalt friluftsområde. Ön är mindre än en halv kvadratkilometer stor, och rejält bergig. Största delen intas av mager tallskog, som dock innehåller många riktig gamla träd, på vilka man kan finna talltickor.
Under äldre tid utnyttjades ön för bete, och slåtter på de små strandängspartierna förekom också. Under 1900-talet anlades husbehovsodlingar i en dalgång, något som dock inte fick lång varaktighet.
Ur botanisk synpunkt är strandängsfragmenten och klippängarna kanske av störst intresse. På de senare tilldrar sig framför allt Adam och Eva uppmärksamheten tillsammans med torrängsväxter som mandelblomma, knölsmörblomma, jungfrulin och lundtrav.
I bergbranter och i ravinliknande inskärningar på öns östra sida finns det särdeles gott om svartbräken och gaffelbräken. Som alltid när dessa två arter träffas i rika bestånd uppträder hybriden mellan dem ganska frekvent.
Smörbollsjakt 2016-06-12
Smörbollar Trollius europaeus har utsetts till årets växt. Det innebär att arten uppfattats vara på stark tillbakagång och att man under året vill söka dokumentera dess status genom en landsomfattande inventering.
Inom Oskarshamns kommun har smörbollar endast påträffats på tre platser i senare tid, nämligen vid Eckerhult, Sågkvarn och Äshult. Vi besökte dessa ställen och kunde konstatera att smörbollarna var borta vid Eckerhult, förmodligen sedan 10 år tillbaka, trots att fuktängen där de växte har hävdats genom slåtter.
Söder om Sågkvarn rapporterades arten 2010. Denna växtplats har dock förstörts under året i samband med en stor schaktning för vattenöverledning från sjön Hummeln.
Den återstående lokalen, vid Äshult, utgörs av mosaikartad, mycket artrik hagmark. Efter långvarigt sökande påträffade vi ett enda exemplar. På bilden ser vi den lycklige upptäckaren, Vidar Aldorsson, intill villebrådet.
Andra arter värda att nämna från denna hagmark var backklöver, blåsuga, darrgräs, flentimotej, jungfru Marie nycklar, jungfrulin, kattfot, ljus solvända, nattviol, slåttergubbe, sommarfibbla och sträv nejlikrot.
Smörbollar är först belagda från Oskarshamns kommun genom en insamling från Kristdala, Klockaregården av Wilhelm Regnell 1862. Arten blev först publicerad från Döderhult Äshult av Sterner (1933) baserat på en uppgift av Cederkvist — således från den plats där den ännu växer. På sidan Årets växt finns kartor över äldre och nyare fynd i mellanlänet.
De vilda blommornas dag 2016-06-19
Det årliga arrangemanget "De vilda blommornas dag" förlade vi i år till Döderhultsdalen mellan Fredriksbergs herrgård och lasarettet. Det var endast två platser vi uppehöll oss vid, men i gengäld var de desto artrikare. Nere i dalgången finns utfyllnadsmark som har legat orörd några år. Här fanns en rik provkarta på olika korsblommiga arter, till exempel bankrassing, fältkrassing, hamnsenap, penningört, sandvita, stillfrö, sumpfräne, vallkrassing, åkerkårel och åkersenap.
Även ärtväxter var väl representerade och om vartannat växte de gulblommiga klöverarterna gullklöver, jordklöver och trådklöver till vilka den klöverliknande humlelusernen sällade sig. Utöver den vanliga rågvallmon fann vi några stånd av den mindre vanliga spikvallmon.
En mer avvikande artuppsättning fanns på en tämligen nydeponerad jordhög. Där växte malörtsambrosia i mängd samt unga plantor av lindmalva, lönnmålla, spikklubba och en amarantart. Flera av dessa arter har säkert sitt ursprung i fågelfrö.
Vi avslutade på en ekbacke vid lasarettet, intill den forna gården Nynäs. Här kunde vi se hur backsmörblomma växte blandad med vanlig smörblomma och lära oss skilja dessa två snarlika arter.
Horvan 2016-07-12
Horvan, strax söder om Fågelfors, är en ensamgård, som omges av värdefulla och artrika hagmarker. Den nuvarande ägaren, Jan-Evert Carlqvist, har restaurerat dessa marker, vilka hade börjats planteras med gran, så att den tidigare floran kunnat bibehållas.
Speciell omsorg har ägnats åt fältgentiana, vars växtplats stängslats in som skydd mot korna. I stället hålls här kraftigt växande arter tillbaka genom manuell klippning.
Bland de många arter som växer här kan vi nämna blåsuga, brudsporre, grönvit nattviol, jungfru Marie nycklar, jungfrulin, kattfot, ljus solvända, månlåsbräken, spindelört, spåtistel, sträv nejlikrot, vildlin och ängsnattviol.
Virum 2016-08-07
Trakten kring Virum är mycket rik på fornlämningar, huvudsakligen från bronsåldern. Exkursionen inleddes med att Philip Seward lämnade en exposé över områdets utveckling under förhistorisk tid.
Vi uppehöll oss vid platsen för Solstads gård, avfolkad under senare delen av 1800-talet. Här kan man ännu se åtta husgrunder, omgivna av kvarstående fruktträd och bärbuskar.
Alldeles norr om gårdstomten reser sig en förkastningsbrant, beväxt med torktåliga arter, bland vilka axveronika, duvnäva och tjärblomster hör till de som faller mest i ögonen.
Branten gränser till sjön Maren och där stranden är något flackare kunde vi bland annat se nålsäv Eleocharis acicularis i täta mattor.
Ödängla 2016-09-04
Ödängla by ligger nordost om Mönsterås på en halvö med samma namn. Den är uppbyggd av morän med starkt inslag av sand. Vegetationen präglas därför av ringa tillång på vatten och näringsämnen. I förening med sedan lång tid kontinuerligt bete har detta skapat en öppen och tilltalande landskapsbild.
Kullarna, där rester av den gamla Ödänglabyn låg fram till storskiftet 1810, är bevuxna med gles ekskog med inslag av bland annat hagtorn. Åkrarna kring byn används nu som betesmark liksom omgivande öppenmark ned mot Eneholmsfjärden. I sin övre del intas denna öppna mark av en lavrik torräng, dominerad av enbuskar, ljung, fårsvingel, rödven och renlavar.
Mest artrika är strandängarna. Närmast fjärden finns ett brett bälte med strandtåg, en art som ratas av betesdjuren. I övrigt påträffar man i strandängens nedre del dvärgarun och kustarun, klöverärt, rödsäv, smultronklöver, strandmynta och tagelsäv. Strandkämpar finns här och var där grässvålen inte är för tät.
Stora Saltvik – Maren 2016-09-25
Vår exkursion utgick från Stora Saltvik varifrån vi till att börja med följde vägen mot Maren. Vägen leder först genom en mycket blockig blandskog med ett stort inslag av lind och lönn, för att sedan fortsätta genom gammal mossbelupen barrskog med ståtliga tallar och granar. Här lämnade vi vägen för att vandra över hällmarksryggarna ut mod stranden. Mellan bergen ligger små skogskärr insprängda. De är artfattiga och i dem växer bland annat skvattram, som nu blommade en andra gång men sparsammare än den gör på försommaren.
Hösten har varit mycket svampfattig, men litet regn några dagar tidigare hade förmått locka fram röd flugsvamp, vitgul flugsvamp, brun kamskivling, smörsopp och citronslemskivling.
Slutligen kom vi fram till det gamla stenbrottet utanför Maren, där stora block och rester av en kajanläggning ännu kan ses. Här fick vi också se en havsörn segla förbi.
En bildsvit från området finns på sidan naturpromenader.
Fallebo gård, fenologi 2016-10-11
Årets sista fenologiexkursion vid Fallebo gård fokuserade på trädens höstfärgning och på lövfällningen. Lövfällningen hade ännu inte inletts på allvar medan höstlövsfärgningen var markant för de flesta trädslag.
Det stadium som efterfrågas inom fenologiprojektet är det, då en tredjedel av löven fått höstfärg. Vi kunde konstatera att alm, ask, asp, bok, lönn och de flesta björkar hade hunnit så långt i utvecklingen. Ekarna stod ännu helt gröna, vilket även alarna gjorde – de senare fäller ju som bekant bladen gröna och får därför aldrig höstfärg.
En preliminär återblick på föregående års resultat tyder på att höstlövsfärgningen då inträdde vid ungefär samma tidpunkt som i år. Detaljerade uppgifter från fenologiundersökningarna kan läsas på sidan Fenologi – rapporter.
| Biologiska sällskapet i Oskarshamn | Sidan uppdaterad 2017-01-01 |